Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1853, sida 1

O-—-—-— -— —— hemlig tanka på, att de en gång ester hans död möjligen kunde komma att i förlagsväg användas för de esterlefvandes förmån. Men hvem skulle väl bry sig om att köpa predikningar af en obemärkt komminister på landet? Denna plan hörde ock till komministerns — som han sjelf kallade dem — drömmar. Uti en af de små, med sina behöriga lås försedda, utdragslådorna i bordet förvaras komministerns kassa. Denna låda är ofta tom, och väl honom att han bodde i en ort, der välmågan var så allmän, ty eljest skulle säkerligen den ifrågavarande lådans innehåll ännu oftare befinnas ringhaltigt eller uttömdt. I ett hörn inunder bokhyllan, der äfven flere smålådor, äfvensom nicher, finnas, stå kommunionsakerna, i sitt nötta skinnsodral. En af dessa lådor visar, genom sin mycket nötta knopp, att den ofta måste dras ut. Der förvaras komministerns tobak — den enda öfverflödsvara han tillåter sig att nyttja, men som han också begagnar desto mer. Alltsedan han tog prestexamen, och under hela hans adjunkttid, var tobakspipan hans bästa, man kunde tillägga, enda vän. Och hvad skulle en stackars adjunkt på landet roa sig med, om han icke hade sin pipa? Sjelf litet förfaren uti att slöjda, har komministern sjell gjort piphyllan der, hvarpå man ser fyra eller fem, väl icke särdeles stora eller briljanta, men