Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1853, sida 1

W VV VÄ —— —— — ——— ning, ty komministersrun har alltid ambitionerat att hålla sina golf rena, och det fint hackade enriset är der endast för att erbjuda ögat en angenäm färgbrytning och uppfriska luktorganet. Om man ock på de som snö hvita gardinerna upptäcker en och annan stopp, så är dock denna gjord med så skicklig hand, att det skall vilja en noggrann undersökning för att finna den; de gammalmodiga stolarne, med sina höga ryggstöd och skinnösverdrag, forskrilva sig tydligt från en tid, då man icke beräknade att möblerna skulle hålla endast för dagen, och de gamla, blanka ekskåpen vittna om att det icke är sällan, som de öfvergås med slasksvålen. Som det är sommar, har en knippa friskt björklöf i spiseln intagit eldbrasans plats, och på de gröna porslinskakelugnarne i de små sidorummen stå glas med de vackraste blommor. Det ena af dessa smårum — det till höger — är komministerns eget. Öfver ett svartmåladt skrifbord höjer sig en bokhylla, der man väl ej egentligen finner några rara böcker, men de som der finnas — till det mesta andliga — hafva dock sitt värde, och äfven sådane al vittert innehåll, synnerligast från Gustaf III:s dagar, saknas ej. Öfverst ligger en stor bundt manuskript. Det är komministerns predikningar. Ilan har under hela sin presttid skrifvit dessa sjelf, icke utan en