Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1853, sida 2

lycklig, om det blott ville räcka till. Väl hade han, mera för att göra sin hustru till viljes, än af egen böjelse, en och annan gång sökt transport, och äfven med mycken svett och möda, och med hjelp af sin vän Reinius, som uppfriskade hans förlegade lärdomsförråd, lyckats taga pastoralexamen, men i sina ansökningar till bättre sacellanier hade han haft otur, dels hade han icke kommit på förslaget, dels hade han ej erhållit ett tillräckligt röstantai, och att söka ett pastorat, dertill var han ännu för ung?, oaktadt sina fyllda femtie år. Ett af naturen gladt och lätt lynne, i förening med en stark förtröstan till Försynen, gjorde dock att han ej lade bekymren hårdt vid sig, och sällan fann man också Bäck vid annat än godt mod. Hvad som mest bidrog att göra Bäck lifvet angenämt, var hans lilla dotter Clara. Hon var nu 9 år — ett litet gladt, lifligt och vackert barn, med de lyckligaste naturanlag. Vid henne hade han fäst sig med hela sin själ, och om hon ock från hans panna jagade sorgerna, så erfor han dock mången gång en inre smärta, då han betraktade henne. Om nu ock Försynen tillät honom att lefva, till dess Clara vore fullvuxen och kunde sörja för sig sjelf, så vet man väl hvad för svårigheter kunna möta för en fattig flicka att draga sig igenom lifvet. (Forts.)