Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1853, sida 3

Styckegods. En olycklig emigrant. Den 26 Maj sistlidet år (1852) reste Iver Torgersen Eibydalen eller Bakkejordet, hemma i Alten Talvig, med ett emigrantfartyg från Bergen i Norge. Då han lemnade sitt hem var han enkling, men gifte sig i Bergen med en enka, som hade ett barn. Dessa 3 personer, tillika med Iver Torgersens son och sonhustru samt dessas 2 barn afreste, medförande omkring 1200 Sydr i kontanta penningar. Med mannen följde en piga och en dräng, hvilka voro i hans tjenst. För kort tid sedan återkom Iver Torgersen till Bergen med sin hustru, hvilken emellertid förlorat sitt barn. som dog på resan öfver Erie-sjön. Under resan afledo dessutom sonhustrun och det äldsta barnbarnet. Sonen och det minsta barnbarnet qvarlemnades på aterresan såsom sjuka på ett lasarett i Liverpool. Drängen och pigan efterlemnades sjuka på ett lasarett i New-Orleans. Sedan Iver Torgersen utblottad på allt, för fattigväsendets räkning, en längre tid legat på sjukhuset i Bergen, afsändes han på statens bekostnad till sin hemort. Om sin resa har Iver Torgersen, som tycks vara en lika förståndig som trovärdig man, berättat, att då han anlände till New-York, kom en söt-talande Norrman ombord, hvars namn han icke erinrar sig, och erbjöd sig att skaffa dem till Chicago för 7 Spdr för hvarje fullväxt person. Detta antog Iver, men då han kom till Buffalo affordrades han hele oförväntadt ett tillskott af 3 Spdr per person, hvilka der måste erläggas, om de ville komma vidare. Emedan hans afsigt var att bosätta sig i Texas, gick han på ångbåt utför kanaler och bifloder tills han kom till Mississippi, och derefter ned för denna flod; men denna resa föll sig, tvärtemot hvad den -söt-talander mannen i New-York försäkrat, mycket dyrare, än resan ifrån New-York till Chicago. De ledo dessutom mycket af hettan och den förpestade luften ombord på ångfartyget,, hvarpå nemligen transporterades, utom menniskor, också en hel mängd ätskilliga slags husdjur. Från Mississippi tog Iver med sitt sällskap vägen igenom Red River, men kom dock endast till gränsen af Texas, omkring 3 mil ofvanom Natchitoches, då en häftig klimatseber (frossa) angrep honom och hela hans sällskap och tvang dem att stanna. Sedan sjukdomen plågat dem omkring en månad, förlorade de modet och beslöto att återvända till Norge, för hvilket ändamal de gingo utför floderna till New-Orleans. Der afled sonhustrun af kolera, och på hemresan derifrån till Liverpool den äldsta sonsonen. I det att Iver Torgersen omtalar sitt hårda öde, räder han de utvandringslystna att taga detta i betraktande och icke emigrera, så vida de hafva någorlunda utkomst i sitt fädernesland. Han säger sig sjelf blifvit förledd till emigration genom läsning af böcker i detta ämne. Sedan han år 1832 med familj flyttat från sin födelseort Tolgen i Österdalen till Alten, arbetade han der upp sig genom flit och sparsamhet, och ägde i fjol våras i närheten af Kaafjordens kopparverk en egendom, hvarpå han födde 10 kor och 4 hastar, men har nu, tyvärr med aldeles tomma händer, återvändt till sitt gamla hem.