va hell och mätIlet Varlt Destridde at en ifran Motala hitsänd verkmästare med hans arbetare. (B. P.) — ——— Rättegångsoch Polissaker. I går var hos poliskammaren inställd för vidare behandling förre sabriksarbetaren Lars Fredrik Norling, sedan han undergått bestraffning för första resan stöld och för förfalskningsbrott, hvartill han blifvit, jemte ärans förlust, dömd af Kongl. Götha hofrätt den 10 sistlidne Januari. Norling hade, under sin kondition hos särgerisabrikören Rosån, från denne tillgripit åtskillige lösörepersedlar samt medelst falska reqvisitioner i Rosåns namn af handlanden J. Richter tillnarrat sig 22 dussin kortlekar, dem han till större delen försålt och för egen del användt de derför erhållne penningar. Såsom tillhörande Borås skulle han med fångskjuts ditsändas. — Arbetskarlen Anders Carlsson Boy dömdes på stadens rådhusrätts 2:dra afdelning den 2 dennes, att sör 2:dra resan stöld böta 34 rdr 32 sk. banko, samt å en söndag i Gustavi domkyrka undergå uppenbar kyrkoplikt; sörmådde han ej gälda böterne skulle han i stället afstraslas med 12 dagars fängelse vid vatten och bröd. Efter utståndet straff var han i går inställd hos poliskammaren, som dervid förelade honom 14 dagars tid att från stadshäktet bereda sig laga försvar, vid äfventyr att eljest varda dömd till allmänt arbete. Genom utslag, afkunnadt på härvarande radhusrätts 2:dra asdelning den 29 sistlidne Januari, dömdes timmermannen Carl Olsson från Ölanda i Ahle härad att för 2:dra resan stöld böta 42 rdr banko, eller i brist af böterne afstraslas med 14 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt att i hvilket fall som helst undergå uppenbar kyrkoplikt i Gustavi domkyrka. I gar var Carl Olsson, efter utstandet straff, inställd hos poliskammaren, som förpassade honom till länshäktet, för att derifrån med fangskjuts afföras till hemorten. För 2:dra resan stöld straffade qvinspersonen Anna Charlotta Bengtsson, hustru till lifstidsfången Bengt Bengtsson, dömdes i går af poliskammaren till 3 ars allmänt arbete å spinhus. Hon anmälde missnöje med domen och förklarade sig derösver vilja i underdånighet anföra besvär. Natten till den 18 dennes bortstals ur fähuset å Lilla Wiken i Nödinge socken en enkan Maria Gustafsson tillhörig två-årig qviga. Stölden anmäldes genast derefter hos poliskammaren, och lyckades det kommissarien Andersson att, med biträde af polisen i Majorna, redan påföljande dag upptäcka och gripa tjufven. Denne, som var en arbetskarl vid namn Johannes Hansson från kroken Anders, numera boende i Masthuggsbergen, inställdes i gär hos poliskammaren, dervid han väl icke förnekade att han innehaft och slagtat en qviga, till färg och öfsrige uppgisne kännemärken i det närmaste lik den, som ifrågavarande natt blifvit mälsäganden frånhänd, men han bestred på det tvärsäkraste sätt att han stulit densamma. Rörande dess åtkomst hopsmorde han emellertid den vanliga tjufhistorien, att han köpt den af en för honom okänd bonde, som skulle vara en Nolhotte,. hvilken han mött i granskapet af Rommelanda kyrka, medförande 2:ne qvigor, dem ÅNolhotten ämnat på Hisingön försälja. Han gaf 18 rdr för qvigan. Dessa penningar jemte några riksdaler till påstod han, hvars torftiga omständigheter allmänt i hans granskap voro kände, utgöra återstoden af erhållen köpeskilling för en försåld. mindre hemmansdel. — Vid gripandet hade han likväl haft helt andra uppgifter om ätkomsten till penningarne. Vittnen hördes, hvilka intygade, att utseendet af den qviga, Johannes Hansson slagtat, stämde alldeles lika in med beskrifningen på den målsäganden mistat, äfvensom att den slagtade qvigan vid ankomsten till Hanssons bostad haft en hvit klafve om halsen, något som Hansson högeligen bestred, under påstående att han ledt qvigan med ett bastrep, viradt omkring hornen och halsen. Klafven, som icke kunnat igensås, har troligen blifvit uppbränd, enär densamme hade kommit att blifva ett alltsör besvärande bevis om brottet. Då åklagaren hemställde, att målsäganden skulle så återtaga köttet ester den slagtade qvigan, yttrade sig Hansson: detta kan jag icke nöja mig med, för jag vill att hon skall bevisa det jag stulit qvigan. Han upprepade invänningen åtskilliga gånger, och tycktes vara mindre angelägen om att styrka sin oskuld, än att målsäganden skulle bevisa att han vore tjuf. Något afseende fästes likväl icke å hans bestridande, utan medgafs målsäganden rättighet att efter vederbörlig värdering få hemföra slagtet. Hansson insattes i länshäktet och undersökningen uppsköts för vidare upplysningar. En mansperson vid namn Anders Arwidsson från Wärö i Halland stod i går inför polisens dombord, tilltalad för det han innehaft och till salu utbjudit en silkesduk, stulen ifrån krögare Börjessons hustru i Galgkrogarne, äfvensom för det han vid ett tillfälle i sistlidne höst, da han varit upptagen för fylleri, haft en diamant, hvilken han lemnat till poliskonstapeln N:o 34 Andersson mot 4 sk. rgs. Diamanten, på vanligt sätt innesattad, skall, enligt qvarnägaren Carl Anderssons i Mölndahl redan i höstas gjorda anmälan, blifvit srånstulen en glasmästare derstädes. Rörande åtkomsten till silkesduken förmälde Arwidsson, att han emottagit den af en pojke i Majorna till försäljning, och att denna pojke, hvars namn skall vara ,Calle, dervid uppgisvit sig hafva tillgripit den i Börjessons bostad, under ett besök derstädes. Häremot påstod han, att han vid en påhälsning hos en bekant i Mölndal, i dennes rum å golfvet hittat diamanten och att han ansåg den af så ringa värde, att han, då konstapel Andersson anhöll den hos honom, gerna afstod densamma för några skillingar. Konstapel Andersson, närvarande, förklarade, att han till e början trodde den endast vara en dobbsko, men sedan han närmare undersökt densamma fann han dan vara en diamant att skära olac med hvarföre han.