Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1853, sida 3

beslute. Här är uppenbarligen ett misstag begånget, som vi ej kunna förklara, men som vi likväl ej kunna föreställa oss hafva varit beräknadt på att vilseleda i afseende å lånets rätta beskaffenhet, alldenstund det genast derpå tydligen säges, att säkerheten för lånet ligger i landtegendomar, som ej få belånas till högre värde än å af deras taxeringsvärde. I prospekten heter det att ingen egendom är värderad (estimated) högre än till : af dess taxeringsvärde, hvilket tydligen visar, att den person, som uppsatt prospekten ej varit förtrogen med sitt ämne. Månne ej det förra misstaget också kan hafva sin grund i en sådan obekantskap med förhållandena?) Då vi, till följd häraf, måste vidblifva vår förut yttrade åSigt, att de Svenska underhandlarne ej beköfva hafva haft någon skuld. i det misstag, som blifvit begånget vid resererandet i Engelska tidningar af osta nämnde hypothekslån, måste vi ock ännu engång ogilla A.B:s försarande att väcka och upprepa insinuationer, som alls icke landa den svenska redbarheten till fromma. Andra folk bruka vara en smula ömtåliga om sitt anseende i detta fall; det är svenska publicister förbehållet, att med en viss förkärlek uppleta och framhålla allt, som kan kasta en skugga på oss sjelfva. Vi tro oss vara fullt ut lika angelagna som A. B., att sanningen, vore den för oss än så komprometterande, skall uppdagas, men vi anse både rättvisa och grannlagenhet sordra, att man, särdeles i förhållande till utlandet och i så ömtåliga frågor som de, hvilka röra vår kredit, ej utsätter oss för misstankar, som möjligen och sannolikast sakna all grund. Vi sluta med att anföra följande Aflonbladets mycket sanna ord: I en stor och vigtig fråga finna vi det ej lämpligt att, såsom en annan tidning, med häftighet kasta sig öfver några formella biomständigheter, hvaraf väckes vilja mot de handlande personerna. På begäran få vi upplysa att den handlande Jacobsson, hvarom i gårdagsbladet berättades att han inlåtit sig i vedhandel med personer, som olosligen åtkommit ved, är handl. C. J. Jacohsson i Masthugget, hvilken ej bör förvexlas med handlanden C. T. Jacobsson, boende i Yvongska huset, här i staden. Subskriptionen för resande af en minnesstod åt Berzelius har, enligt hvad man af de inkomna listorna erfar, uppgått till en summa af 24,800 rdr bko. Åtskilliga subskriptionslistor äro dock ännu icke återlemnade till Vetenskapsakademien, hvarifrån de utgått. I Svenska Tidningen förekommer en längre uppsats, kallad: Några tankar om Folkskolan, af grefve Thorsten Rudenschöld, hvilken är af stort intresse, såsom på ett klart, praktiskt sätt utredande denna vigtiga fråga, och visande dess positiva lösning uti folkskolans sammanbindning med hemmet, med rotskolan såsom mellanlänk. Vi skola så snart tid och utrymme det medgifva återkomma till detta ämne. Hr Benjamin Leja i Stockholm har, i stället för att illuminera sin våning vid den allmänna illuminationen, till öfverståthållareembetet öfverlemnat 666 rdr 32 sk. bko såsom grundplåt till fond för arbetarebostäder med flera dylika välgörenhetsändamål i hufvudstaden. —Götha hofrätt har förordnat vice häradshöfdingen Th. Stockenberg att förrätta Halmstads härads innevarande års vinterting. Landsorten. NORRKÖPING d. 9 Febr. För några dagar sedan kom till en af stadens sakförare trenne bonddrängar, hvilkas ansigten buro spår af öfvergångna eldskador, — ehuru dessa, reguliert nog, för att vara tillfälliga, mustaschlikt prydde läppar och haka, — med anhållan, att åt dem skrifva en stämning å en på landet bosatt fahnjunkare . Händelsen var, att de tre drängarne lära stått i något ömt förhållande till sahnjunkarens trenne pigor, och brukade hos dem tillbringa en del af nätterna till Söndagarne, dervid ej just iakttagande den tystnad, som vederbör, utan störde fahnjunkarens hvila tid efter annan. Redan flera sånger