— Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Paris d. 14 Febr. Det tal, som kejsaren hållit i dag vid lagstiftande församlingens öppnande, har följande lydelse: Mina herrar! För ett år sedan församlade jag er på detta rum för att högtidligen införa den konstitution, som jag offentligtgjort i kraft af den myndighet folket anförtrott mig. Sedan denna tid har lugnet icke blifvit stördt. Sedan lagen återfått sitt välde, tillät den att åt hemmet ätergifva största delen af de utaf en nödvändig stränghet drabbade personer. — Nationalrlkedomen har förmerats i en sådan grad, att den del af den rörliga förmögenheten, som hvarje dag kan uppskattas, ensamt ökats med ungefär 2 milliarder. I alla industrigrenar har idogheten utvecklats. Samma förkofran förspörjes äfven i Afrika, der vår arm nyligen utmärkt sig genom hjeltemodiga dater. — Regeringsformen har, på lagenlig väg och utan skakningar, ändrats genom folkets fria rösträtt. — Man har gätt i författning om stora arbeten, utan att nya skatter behöfts tillgripas, eller några nya lån göras. Freden har upprätthållits utan svaghet. Alla makter hafva erkänt den nya regeringen. — Frankrike har nu institutioner, som kunna försvara sig sjelfva och hvilkas bestand icke beror af en menniskas lif. -Dessa resultater ha icke kostat nägra stora ansträngningar, emedan de motsvara allas åsigter och interessen. Dem, som skulle vilja underkänna deras vigt, svarar jag, att landet för blott 14 månader sedan var prisgifvet åt anarkiens tillfälligheter; dem, som skulle beklaga, att sriheten icke erhållit något friare spelrum, svarar jag, att friheten aldrig kunnat bidraga att grunda en varaktig politisk byggnad, hon sätter kronan på den, när tiden befästat den. — Låtom oss för öfrigt icke glömma, att, om en ofantlig majoritet i landet har förtroende till det närvarande och tro på framtiden, det dock alltid finnas oförbätterliga individer, hvilka, förglömmande sin egen erfarenhet, sin upplefda förskräckelse, sina svikna förhoppningar likväl hårdnackadt underkänna nationens vilja, i det de midt på ett med hvarje dag lugnare blifvande haf frammana stormar, som i första rummet torde uppsluka dem sjelfva. Dessa hemliga stämplingar af de olika partierna tjena blott dertill, att vid hvarje tillfälle bekräfta deras vanmakt. Och regeringen, i stället för att deröfver oroa Sig, ålägger sig framför allt den pligten att väl förvalta Frankrike och lugna Europa. Med detta dubbla mål för ögonen har hon den fasta vilja att förminska utgifterna och rustningarne, på ett nyttigt sätt använda landets alla hjelpkällor, ådagalägga ärlighet i förhållandena till utlandet, för att visa de klentrogne, att, när Frankrike uttalar den uttryckliga afsigten att bibehålla freden, så måste man sätta tro till dess ord: ty det är starkt nog för att icke frukta någon och följaktligen ej eller bedraga någon. — Af den budget, som kommer att föreläggas er, mina herrar, skolen J inhemta, att våra finanser sedan 20 år aldrig varit bättre och att statsinkomsterna ökats öfver all förväntan. — Ieke destomindre skall armån, som redan sistlidet år minskades med 30,000 man, Ytterligare minskas med 20,000 man. — De sesta lagar, som komma att er förläggas, skola icke öfverskrida de vanliga statsbehofvens krets. Sådan är skildringen af vår ställning. Folken äro lyckliga, när regeringarne icke behöfva skrida till utomordentliga åtgärder. Låtom oss då tacka forsynen för det synbara skydd, som den skänkt våra ansträngningar. Låtom oss framhärda på denna bana af fasthet och moderation, hvilken lugnar utan att reta, hvilken Ieder till det goda utan våld, och som sålunda förebygger hvarje reaktion. Låtom oss förlita oss på Gud och oss sjelfva, äfvensom på det ömsesidiga stöd, som vi äro skyldiga hvararandra, och låtom oss vara stolta öfver att se detta stora land på så kort å