— Åck nej, nej, visst icke, sade Susanna I allvarligt; du vet att så ej är, men om din sar har något emot mig — — — Om min far har något emot dig, så slipper han ju att gifta sig med dig, sade Joseph. — Nå, Joseph, var allvarsam nu, sade Susanna. — ÄÅå ja, allvarsamt sagdt, Susanna; jag vet min pligt emot min far, och i allt som angår hans basta skall jag alltid vara lydig och undergifven, ty jag har ingen skolpojk-stolthet i fråga om undergifvenhet. Men i en sak, som så fullkomligt angår mig sjelf, som valet af en maka — i en sak, som efter allt utseende skall bestämma öfver min sällhet många år efter sedan han slutat lefva, anser jag mig äga rättighet i att rådfråga mitt eget tycke, och med din tillåtelse, min älskade lilla vän, ämnar jag taga mig denna frihet. — Men om din far då blir ond? Du vet hvad för en slags menniska han är, och huru kunde jag stå i vägen för alla dina framtida utsigter ? — Tror du, min älskade Susanna, att jag anser mig beroende af min far, lik arfvingen af ett engelskt landtgods, som ej har annat att göra än sitta med händerna i kors och vänta tills penningarne kommer till honom? Nej, jag har kraft och uppfostran att begynna med och