Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1853, sida 3

OLenska, SAME tUtt OCK fran Jverige anko ne eller afgångne fartyg. TRIEST, Febr. 4: Jenny Lind, Schale, fr. Bahia. Rättegångsoch Polissaker. Icke mindre än 1 Hönö fiskare stodo i går inför polisens skrankor, inkallade med anledning deraf, att vid en af poliskommissarien Andersson och hofrättskommissarien Tillander med vederbörligt biträde verkställd visitation i fiskrarnes hem, en hop strandgods, tillhörande lasten af det i November månad utanför Winga strandade engelska ångsartyget , Victoria, der blifvit påträffadt, och om hvars åtkomst skäl till misstanka förekommit. De tilltalade voro: hemmansegaren Hans Pettersson, siskrarne Lars Lorentsson, Magnus Hansson, Anders Christoffersson, Gustaf Hindriksson, Janne Carlsson och Gustaf Corneliusson. Hos dessa anträffades 619 skålp. ullgarn, 119 skålp. bomullsgarn, omkring 80 st. filar och raspar, några hyfveltänder, 5 rullar segelduk, innehållande 1384 alnar, 10 lisp. 10 skålp. bly, 11 skå. förhydningskoppar och några bitar af machineriet. Vid visitationstillsället uppgåfvo de tilltalade, i afseende på åtkomsten, att det hos dem påträffade partiet garn blifvit dem tilldeladt, såsom bergarelön för uppdraggade varor från sjöbotten af Victorias last. Garnet, hvaraf prof nu företeddes och som visade en utmärkt vacker vara, var vid uppfiskandet af sådan beskaffenhet, att det tycktes mera likna lump, hvarföre de personer, som hade tillsyn vid bergningen ansåg det icke värdt fraktkostnaden för dess transport till Klippan, dit allt det öfriga af strandgodset fördes, hvadan bergarne fingo behålla det, Anledningen till visitationen och dagens undersökning gafs derigenom, att en f. d. korporal vid namn Elias Palm från Nya Varfvet någon dag i förliden vecka hos flere personer i Masthugget till salu utbjudit en mängd nya, utmärkt väl arbetade filar oah raspar, hvilkas ärliga åtkomst, i anseende till det låga priset, misstänktes och hvarföre Palm i Fredags åttadagar blef inställd hos poliskammaren, dervid han uppgaf, att han kort förut till försäljning mottagit desamma af Hans Pettersson på Hönö, förmälande derjemte att Pettersson hade ett vida större parti hemma hos sig och att han hört denne uppge, det de blifvit upptagne från vraket af Victoria. I följd af dessa meddelanden uppkallades hr grossbandlanden James Sinclair, i egenskap af agent för Lloyd assurance-kompaniet. Sedan han tagit behörig kännedom om förhållandet, påyrkade han ifrågavarande visitation och utfäste sig att betala omkostnaderna derför, samt om någon större upptäckt af olosligen tillgripet gods från Victoria-lasten kunde goras, derför utgifva en lämplig belöning. Vid undersökningen var hr grosshandlanden Sinclair närvarande, hvarförutan flere andra personer, som haft bestyr och tillsyn vid bergningen, äfven voro inkallade, för att upplysningsvis höras. Samtlige fiskrarne vidhöllo sina uppgifter om åtkomsten till garnet och försäkrade att detsammas närvarande utseende vore frukten af ett mödosamt arbete. Efter mycket tvistande vanns slutligen den upplysning, att fiskrarne verkligen fått garnet, som de sjelfva uppdraggat, såsom bergarelön för varor af större värde och bättre beskaffenhet. Grosshandlanden Gustaf Melin, som af grosshandl. Sinclair bemyndigats att leda bergningsarbetet, medgaf äfven riktigheten häraf och bifogade dervid den upplysning, att bergningskostnaden väl till en början kontant utgått, men att, sedan det visat sig att 2:ne båtlaster uppdraggat garn, för hvilka omkostnaderna uppgått till öfver 300 rdr, vid auktion endast betalts med 39 rdr 24 sk., allt banko, detta skulle medföra allt för stor förlust för assuradörerne, hvarföre det beslöts att bergarelönen skulle in natura utgå. Detta hade likväl endast afseende å löst och illa medfaret garn, Grosshandlanden Sinclair yttrade sig härefter att enär han endast hade med grosshandl. Melin att göra, och till hvilken han uteslutande höll sig i detta fall, ville han för sin del icke göra siskrarnes äganderätt till garnet stridig. Poliskammaren beslöt härföre att garnet, som befinnes i deras våld, af dem finge användas, som dem bäst synes.