Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1853, sida 1

— —— — — ÄRej nej! af barmhertighet, säg ingenting till herr Adams — gör inte det! — Nå, nå, barn — häng dig inte fast vid en fattig menniska så der. Nå, men ialla fall så skall jag nog låta Josse Adams veta, att vi inte hafva mer att sägan. — Men jag vill inte säga att — det är — jag vet inte — men, i sanning, syster Silence, säg ingenting om det. D— ÄVvarför inte? Du är väl inte så ensaldig nu heller, att du vill gifta dig med honom, när allt kommer ikring, hvad? U ag vet inte hvad jag vill eller inte vill; losva mig endast, Silence, om du håller af mig, att inte säga det minsta till herr Adams. e— Nå, jag skall väl inte göra det då, sade Silence; men Susanna, om du verkligen varit kär hela den här tiden, hvarför har du inte I kommit och sagt mig det? — Vet du inte att jag är i mors ställe för dig och du borde hafva sagt mig det alltifrån början. — Jag vet inte, Silence, jag kunde icke — jag tyckte ej om att tala derom. — Nå, Susanna, du är då inte en smul lik mig, sade Silence, en anmärkning, hvilken säkerligen visade en stor brottslighet af Susanna och hvarmed samtalet slutades. Samma afton vandrade vår vän Joseph till de begge systrarnes boning, icke utan en viss