Landsorten. WISBY den 28 Januari. En af kämparne i Finnlands blodiga, oförgätligt herrliga, men olycksbistra frihetskrig, kaptenen Gustaf Abraham Andersin har i dessa dagar härstädes slutat sin bana. Han var född 1784 i S:t Michels socken i Savolax, ingick vid 12 års ålder såsom korporal vid Karelska dragonerna, och blef sedan underlöjtnant vid den i Fänrik Ståls Sägner rättvist firade Duckers bataljon af Savolax jägare. Klädde första gången skott i affären vid Carlkvik den 11 Mars 1808, deltog sedan i bataljen vid Savolax den 27 April, och i den vid Lappo den 14 Juli, efter hvilken Andersin erhöll guldmedaljen För tapperhet i fält, till honom öfverlemnad med en kyss af den käcke d. v. öfversten Sandels; vidare i bataljen vid Alawo den 17 Augusti, Salmis den 2 och Orrawajs den 14 Sept., allt samma år 1808. Under hela fälttågets jemna faror, strapatser och obeskrifliga lidanden hade A. lyckan att bibehålla lif och helsa. — En gång var han i ett finnpört inqvarterad med 13 personer, och af dessa afledo 11 i fältsjukan; stundom måste man bo i granrishyddor, ofta sof man på snödrifvorna i skogen. Andersin deltog ock i affären vid Holmö den 21 Mars 1809 (på isen å Qvarken, mot ryske generalen Barclay de Tollo, der savolaxarne under Duncker slogo sig tappert igenom, men med förfärlig manspilla) och i marschen genom Säfvar och Umeå, samt i det på hjeltebragder rika krigets sista akt, bataljen vid Hörnesors den 5 Juli 1809, der bland andra öfverstelöjtnant Ducker stupade. Efter krigets slut blef Andersin placerad såsom kompaniofficer på Carlberg, sedan på Wermlands jägare, der han dock icke kom att tjenstgöra, och 1811 på Gottlands Nationalbeväring; gift 1813 med Sofia Lallerins, som honom esterlefver; tygofficer 1816, tog afsked 1836. Med endast en obetydlig pension, men med rikedomen af ett vänligt, muntert och förnöjsamt sinnelag, sramlesde den finske veteranen sitt stilla lif, och klagade aldrig öfver den torftighet som blifvit äfven hans sramtidslou. Lisligt mån om ekonomiskt oberoende, iakttog han en grannlaga sparsamhet, som i hans små omständigheter var aktningsbjudande. På äldre dagar var bokhandel hans sysselsättning, och hans noggrannhet med de influtna medlens vård och redovisning var exemplarisk. — Kapten Andersin afled den 25 Januari 1853, utan föregående sjukdom. Han inslumrade i den sista sömnen så lugnt, som då han en gäng, på slagfältet vid Lappo, somnade och sof den trötte jägarens sömn, med en fallen fiende till hufvudkudde. (G. L. T.) — — ——