Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1853, sida 2

skälfvande svaghet, som kommit öfver henne. Fåsangt försäkrade stackars Susanna att hon mådde rätt bra — miss Silence förstod det båttre, och en afton underhöll hon herr Joseph Adams med en lång afhandling om saken i alla dess förhållanden och slutade med attfråga om icke i hans tanka malörtoch fläder-domen borde verkställas. Stackars Susanna hade samma eftermiddag skilt sig från en hop unga flickor, hvilka på det obarmhertigaste brydt henne för de otaliga uppmärksamheter hon erhöll, till dess hon började tro att sjelfva stenarne och löfven voro lika många ögon som bespejade hennes hemliga känslor; och sedan, att hafva hela saken ordentligt framställd för just den person hon mest fruktade! Säkert skulle han tro henne handla som en toka; kanske menade han ingenting mer än vänskap i det hela, och hon ville för allt i verlden ej låta honom ana, att hon brydde sig ett runstycke om honom mer än om någon annan vån, eller att hon var kär, framför allt icke det. — Hon satt derför helt flitig och sysselsatt vid sin stickning, vetande knappt hvad hon gjorde, till dess Silence utropade: : — Åå, Susanna, hvad gör du för underligheter af den der strumphälen? Hvad i all verlden gör du? (Forts.)