sig böra vägra stadsastelse derå, skulle anse sig sjelf för en träl, synes oss obehösligt och till och med otroligt; men nog inse vi, att de som icke lyckas att ingifva honom ett sådant ytterligt sjelfförtroende, för att vinna hans afgörande medverkan till förhindrandet af de beslut, som kunde skada deras intressen eller hämma deras egennyttiga inflytelse, icke draga i betänkande att genom ett sådant öknamn utgjuta harmen öfver hans välvilja mot folket och förtroende till dettas ombud. Jemförelsen mellan regenten och den enskilde, politiske väderhanen är ej endast såsom de flesta jemförelser litet haltande, utan kan med fog kallas låghalt; ty den enskilte mannens ställning ålägger honom ej de vidsträckta pligter som regenten bör ålägga sig sjelf, i fråga om för landets välfärd nödiga beslut. Vi kunna lika litet fördömma den enskilde, som i sin öfvertygelse skulle rubbas af tillit till andras allmännare antagna meningar, som vi kunna gilla att en konung, för det han en gång godkänt, undertecknat och påbjudit ett beslut, som sedan visat sig skadligt för folk och rike, skulle anse sig komprometterad eller förödmjukad derigenom, att han på nya och grundade framställningar låter utfärda en ändring deri. Vi fråga om ej envåldsregenter tusende sinom tusende gånger nödgats upphäfva, återkalla, förändra sina, af egen maktfullkomlighet fattade och utfärdade beslut, hvilket väl då borde anses vida mera skamligt, än då regenter, som erkänt sig beroende af landets konstitution och lofvat dela med folkets ombud lagstiftningsrätten, af förändrade förhållanden behöfva biträda förändrade åsigter och beslut. Fjelfva den förutsättning, som i denna punkt måst göras, för att gifva den en mera bestämd färg, att nemligen förändringen skulle försiggå mellan konservativa och liberala meningar allt efter som partiernas välde omskiftade, stämplar hela tankegångens inskränkta beskaffenhet. Hvad är väl anledningen till partierna och deras skistande välden i de representativt organiserade staterna, annat än enskilta intressens öfvervigt öfver folkets samfälda fördelar och allmänna opinioner? Eller hvad skulle väl partier kunna vara, hvilka krafter och hvad inflytelse skulle de ega, om hela folket lemnades att öfverlåta sitt ombudsmannaskap till de män, som ägde hvarje orts högsta förtroende, såsom rättrådige, upplyste och för det allmännas väl nitiske män, samt dessa ombuds föreställningar blefvo af regenten betraktade såsom den säkraste ledning för hans regerings syften och verksamhet. Dessa, i det stora hela, obetydliga, ja ofta nästan till några få enskiltes interessen inskränkta parti-män, hvilka i samma mån som de veta sig icke vara af folket understödda, eller se sina förderfliga satser blottade och af allmänna rösten underkände, med en snart sagdt ursinnig hätskhet och ett ingrodt förakt för det allmännas väl, kämpa på lif och död för bevarandet eller förökandet af de undantagslagar och företrädesrättigheter, som på öfriga medborgares bekostnad upprätthålla dessa interessen; hvad betydde de väl, om under en rättvis jemlikhet i rättigheter och pligter, de nödgades söka stödet af det allmänna förtroendet? Hvad är det väl, som mäktigare underhåller splittring, försvagar representationens kraft och anseende, samt missleder all styrelse om landets sanna behof och fördelar, än just denna de partiella och lokala interessenas besinningslösa strid mot hvarje förbättring i samhällets skick och statens former, äfven då de skulle kunna hemta en icke ringa andel af det allmännas vinning deraf? Åskåda vi uppmärksamt, t. ex. hos oss sjelsve, de parti-strider som här föregå, skole vi snart finna huru litet det egentligen är, hvarom de gälla, och att alla skulle draga vida större fördelar af att afsluta dem, än att derpå stöda sina krafter. Hvarje förståndig man borde finna att så länge dessa onödiga strider om bördsoch ståndsprivilegier, om alla dessa qvarstående ruiner af den gamla envåldstiqdens nrivilabio. och mona