förtäring. Efter en kort stunds vistande derstädes aflägsnade han sig, qvarlemnande sin hatt, hvilken af Ider och nötning var i ett högst miserabelt skick. Han gick likvisst icke barhufvad hem, utan tog en i skänkrummet liggande alldeles ny mössa, tillhörig någon af gästerna, med sig, såsom surrogat för sin gamle hatt. Men det träffade sig icke bättre än att mössan ägdes af bolisösverkonstapel Otterman, som emellertid anställde raj efter densamma och lyckades slutligen få spaning på hennes nya tillflyktsort — och sedan han återtagit henne från sin improviserade ägare, som till yttermera säkerhet försett henne med sitt hedervärda namn, inkallade han denne till polisförhör Sistlidne Tisdag, dervid uppgaf att han, som sade sig vid tillfället varit något oredig — endast af ett misstag kommit att förbyta hufvudbonader och att han ingalunda ansåg sig vunnit på affären, enär hans hatt Yar mera värd än Ottermans mössa. Otterman deremot påstod, att hatten var så utsliten och illa medfaren, att den icke var värd 12 sk. rgs. Målet uppsköts för vidare bevisning, —— —