riktiga dispositioner försvårar ställningen. Några ord rörande herrar skräddarge sällers skrifvelse. Vi hafva förut omnämnt att ett temlige stort antal skräddargesäller i denna stad låti förleda sig att underteckna en ohöfligt, ja oan ständigt affattad skrifvelse, rigtad emot red. a denna tidning, i anledning af ett vårt yttrande till försvar för näringsfriheten, hvilken skrif velse, sedan den, på de skäl vi anfört, ej kun: de oförändrad intagas i Hand. Tidn., nu befinnes intagen i den välkända tidningen Folkets Röst, för hvilken den ock var mest passande. Det kan lika litet falla oss in, att polemisera emot en så assattad skrifvelse, som emot Folkels Röst, men för deras räkning, som möjligen kunna låta säga sig, och kunna låta sig öfvertygas af tydliga skäl, vilja vi söka så klart vi förmå utreda saken och ställa frågan på dess rätta ståndpunkt. Först måste vi dock, i afseende å hvad som blifvit sagdt om skrädderiyrkets betryckta ställning här i staden, påminna derom, att hrr skräddargesäller, i sin första skrifvelse, såsom bevis på detta förhållande anförde, att skräddargesällernas i Götheborg antal fordom varit mer än dubbelt så stort som nu, då det blott skulle utgöras af det antal, som undertecknat skrifvelsen, hvilket var 25. Det gamla antalet skulle således hafva varit öfver 50. Nu inträffar det egna, att den sednare, i Folkrösten införda ashandlingen är undertecknad af 38 skraddargesaller. Det låg således en falsk uppgist, en hvad man i dagligt tal kallar osanning i den första utsagon, att det ej fanns slera än 25 skräddargesaller i staden, en osanning, som blir ännu större, då man erfar alt, enligt hvad tvenne gesäller i samma yrke för oss förklarat, ett stort antal (nära hälften) af i staden vistande skräddargesäller undandragit sigatt underteckna oftaberörda skrifvelse, oaktadt man dertill sökt förmå dem. Om denna uppgift är sann, hvilket vi hafva allt skäl att tro, skulle i staden vistas öfver 70 skräddargesäller, således betydligt mer och icke mindre än det fordna antalet af omkring 50. Det skall ej bli svårt att erhålla bestämda uppgifter i detta fall, ehuru vi för tillfället ej hunnit taga reda derpå. Vi hafva hufvudsakligen anfört förhållandet, för att visa med hvilken opålitlighet de undertecknande herrarne gått till väga, då de ej kunnat tala sanning rörande ett sakförhållande, hvarom de böra ha ägt kännedom. . Men nu till hufvudsaken. : År det den s. k. näringsfriheten, som är skulden till skradderiyrkets betryckta stallning? Hvad har då den försattning, som grundlagt denna srihet (en i sanning högst inskränkt frihet!) förändrat utaf föregående förhållanden, i afseende å skrädderiyrket? Jo det, att enl. hvad 12 s mom. 1, säger: hvarje till myndighetsålder kommen svensk man, som begått Herrans h. Nattvard och äger god frejd, är berättigad, så väl i stad, som å landet, att, utan mästerskaps eller burskaps förvärfvande, såsom försörjningsmedel, med egna händer till afsalu åstadkomma handtverksarbeten eller andra tillverkningar; och skall det vara honom obetaget att dervid begagna biträde af hustru och hemmavarande baru. Detta är den frihet, som nu påstås vara vållande till närvarande dåliga konjunkturer! Detta är den frihet, som herrar skräddargesäller vilja hafva upphäfd! Man har berättelser om srigisna slafvar, som jjelfvilligt återgått i slafverietåigen, och man har undrat huru sådant kan vara möjligt, men detta är dock mycket mindre underligt, än att personer, som ändock göra anspråk på någon förmåga att tänka, ej kunna bära den lilla frihet, som ligger deri att de få försörja sig med eget fritt arbete, utan se med saknad tillbaka till de tider, då detta var dem förmenadt, då de — hvarpå sinnes ej ett utan mångfaldiga exempel, — kunde straffas med fängelse och blifva för all sin tid olyckliga, för att de arbetat för egen räkning. Vi bedja nemligen herrar skräddargesäller observera, att det ej är fråga om någonting annal ån om just denna punkt. Allt öfrigt de anört: om lurendrejerier. om handelsbodar för cladespersedlar, etc. har ej med den ifrågavaande äÄfvarklanada 5