Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1853, sida 1

—————————————————————— alltid sagt dig, återtog Silence; du skulle bli bedragen allt intill dina ögontänder, om du inte hade mig som tog vård om dig. Men följande händelse förde dessa begge fruntimmers affärer i ännu närmare beröring med kyrkovärden Enos, såsom vi skola vidare visa. Det hände sig nemligen så, att kyrkovärden Enoses närmaste granne var en viss gammal arrendator, hvilkens kärfva sätt förskaslat honom öknamnet onkel JOU . Detta oangenäma öknamn passade förtrafsligt in med de vanliga karaktersdragen hos dess ägares både sätt och personlighet. Han var reslig, hade hårda anletsdrag med ett uttryck som mycket liknade en nordöstlig regnstorm — cen oupphörlig, töcknig vresighet, som tycktes trotsa all utsigt att klarna upp och tycktes trifvas i sin egen obehaglighet. Hans röst tycktes hafva tagit lektioner af hans ansigte, så fullkomligt öfverensstämde den i ett gnagande, uppsåtligt knot med det angenäma utseende, som förut är omnämdt. Han var af naturen begåfvad med ett af dessa verksamma, skarpsinniga, klyftiga lynnen, som kunna väcka fyratio tvistefrågor på hvarenda ett kompass-streck, och hade han varit en bildad man, så hade han troligen blifvit en lika så skicklig metaphysicus som trots någon, hvilken kastat puder i ögonen på de efterlefvande art