Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1853, sida 3

mlixt ech dunder! Bomber och granater! alleman i gevär! så börjar den originella Malmö Tidning en uppsats om Louis Napoleons förmälning med grefvinnan af Tnhsba, hvars alla förtjenster uppräknas, hvarefter det heter: Låt oss derföre sjunga den unga damens lof, som så bedragit alla väntande hof och slagit de prinsessorna ur brädet, då vår mamsell behållit företrädet, och alla andra fått till harm och sorg af hr Napoleon en korg, men hon får franska kejsarkronan dela. Och derför vivat för mamsellen! Sela! En ryslig belägenhet. I Lisieux i Frankrike utbrast natten emellan den 25 och 26 omkring klockan elfva på aftonen i det hus som tillhör kristna skolans bröder, en eldsvåda. En af bröderne uppväcktes af en förfärlig rök och hetta. Han gjorde genast larm, och då bröderne sågo lågan uppstiga ända till deras celler, försökte de komma ned; men elden hade redan nått trappan och bildade ett oöfverstigligt hinder. Då ropade de: Elden är lös! hjelp! Några af grannarne hörde deras rop och störtade mot porten som lag at gatan, för att befria dem. En af medhjelparne i skolan och tvenne andra personer öppnade en dörr som ledde till en af klasserna; elden, som derigenom fick luft, dref dem tillbaka och gjorde hvarje försök till räddning från detta håll omöjligt. De gåfvo då brandsignaler till stadens innevånare, trumman gick, pompiererne begåfvo sig till sin post, befolkningen skyndade till brandstället och alla möjliga släckningsförsök vidtogos. Under dessa förberedelser hade elden närmat sig de stackars bröderne, de voro nära att förqvälvas af hettan och röken, och sågo ingenting annat för sig än en hemsk och förfärlig död, då de singo det lyckliga infallet, att flykta upp på vinden. Anlände dit, genombröto de med stor möda taket och kommo med hvarandras biträde upp på detsamma. Men sedan de kommit upp på taket, funno de att de icke på långt när voro räddade, och deras oro fördubblades. För att göra sig en föreställning om deras belägenhet, bör man tänka sig de arma bröderne, fasthållande sig på ett mycket sluttande och med ett tunnt istäcke belagdt tak, 50 till 60 fot öfver gatan, och der den ena tegelpannan efter den andra brast för deras tyngd. Föreståndaren för bröderna, inseende omöjligheten att längre hålla sig fast i denna förfärliga belägenhet, mätte redan höjden, i fast beslut att hoppa ned i trädgården (ett exempel, som alia de öfrige bröderne genast skulle hafva följt), då taket på det nästgränsande huset genombröts af innevånarne och de olycklige derigenom funno sin räddning från en eljest oundviklig död. Emellertid hade sprutorna kommit i gång och klockan ett på morgonen var elden släckt.