MM 1702 OD öfrigt hafva Arnauterna der anställt förfärliga härjningar, utplundrat och nedbrännt en mängd orter. 0 Bee MR VA Inrikes Nyheter. Götheborg. Det har länge klagats öfver bristande påpasslighet hos lotsarne å Bohuslänska kusten och senast har handelsföreningen i Götheborg, uti en ansökan till regeringen, uttalat sitt ord si detta ämne, och fästat uppmärksamheten å behofvet af åtskillige förbättringar inom lotsväsendet. Nyligen har ock interimsregeringen beslutat: att, från och med innevarande år, hvarje lots tills vidare må tilldelas förhöjning, så att den årliga inkomsten blifver för lotsåldermannen 200 rdr, för mästerlots 150, och sekundlots 100 rdr bko; derunder inberdknade föregående årets lotspenningeförtjenst. Vi frukta dock att detta beslut, mera välment än välbetänkt, i stället för att öka lotsarnes nit i tjensten, snarare kommer att öka den öfverklagade försumligheten i dess utöfning. Vi känna t. ex. att på en lotsstation, uti skärgården, har lotspenningeförtjensten under förlidet år uppgått för hvarje sekundlots till 3 rdr 75 sk. Dessa lotsar måste antingen icke vara behöfliga, eller hafva de illa gjort sin tjenst. De skulle likväl, efter den nya staten, komma att erhålla af kronan ett tillskott af 96 rdr 403 sk. hvardera. — Detta är förmycket åt dem som gjort så litet! — På en annan station, der lotsarne varit mera verksamme hafva, genom lotsning, sekundlotsarne förtjenat 93 rdr 32 sk. — Här uppmuntrar kronan till fortfarande nit i tjensten genom att tilldela 6 rdr 16 sk. — Det är för litet åt dem, som arbetat så mycket! — Desse och de med dem lika lottade mästerlotsarne, skola naturligtvis komma att jemföra sig med grannarne, och resonera så här: Då N. N. N. N., som göra litet eller intet, ändock erhålla lika stora årliga inkomster som vi, hvilka måst slita ondt och våga lifvet under utöfningen af vår tjenst, hvarföre skulle då icke äfven vi taga denna lika lätt som de. Åldermannen, som skulle hafva närmaste uppsigten öfver huru tjensten skötes, måste tycka på samma vis, och således icke komma att strängare än hittills utöfva sitt svaga förmanskap. För öfrigt finnas icke åldermän på alla stationer. Återstå således, såsom kontrollanter i vestra distriktet, endast distriktchefen och de fyra fördelningscheferna, som dock icke mer än på sine boningsorter kunna utöfva den dageligen nödiga tillsynen, och drifra ut lotsarne på platsen; ty tvånget är nu det enda, som kan förmå lotsar i sådan ställning, som de ofvan beskrifnes, att göra sin mödosamma tjenst. Resultatet antydes i det gamla ordspråket om hunden som drefs till skogs. Det finnes eljest en gammal styrelseprincip, grundad på menniskans natur, såsom ett väsende med förnuft och fri vilja, den heter: Uppmuntra genom belöningar, afskråck genom straff! -Hvarföre icke tillämpa den äfven på lotsverket? — Om man har betänkligheter vid att höja lotspenningarne, må då kronan utfästa ett praemium för hvarje i hamn infördt fartyg, och gifva lotsarne dessutom båtar, boställshus och en bestämd måttlig lön; men må ock lotsarne för hvarje försumlighet plikta med penningeböter! Någon allmän -förhöjningi lotsarnes vilkor kan icke sägas uppkomma genom nämnde Kgl. beslut; emedan på de stationer, der lotspenningeförtjensten uppgår till eller öfverstiger maximisummorna 200, 150 och 100, något tillskott af kronan icke skulle komma att ega rum; och man måste dock erkänna: att dessa summor icke böra vara serdeles lockande för en duglig fiskare eller sjöman, att derför egna sig åt en så mödosam och ansvarsfull befattning, som lotsens på sådane stationer, der uppmärksamheten jemnt måste vara riktad på uppfyllandet af pligten mot trafikerande, hvilka sällan visa sig tacksamme mot den skicklige lotsen, men snare att klaga öfver den försumlige. Straffas nu en sådan med suspension eller kanske i värsta fall, med tjenstens förlust, så är detta,