AAA —3k—— Envälde och Lagvälde eller EUnvälds-styrelse och folkstyrelse. Oaktadt den af tillfälligt förenade orsaker uppkomna, men måhända mera skenbara än verkliga liknöjdheten för den offentliga diskusSionen öfver politiska ämnen, tro vi oss likväl kunna antaga, att det icke undgått de flesta tänkande sosterlandsvänners uppmärksamhet, hvilka följa såväl de vigtigare verldshändelserna, som den inflytelse dessa utöfva på våra inre förhållanden, huru från ett visst håll, äfven inom svenska pressen, bemödanden göras att förvilla allmänhetens begrepp om det lagstyrda (konstitutionella) och folkstyrda (representativa) statsskickets natur. I en af hufvudstadens tidningar, (den Svenska Tidningen) finner man sedan längre tid, men egentligen sedan det Napoleonska statsstrecket i Frankrike, och i samma anda som de franska regerings-tidningarne, de ifrigaste försök göras, att i den statsrattliga nomenklaturen gifva alldeles nya uttydningar på två benämningar, vid hvilka, ehuru upptagna ur främmande språk, vi Svenskar vant oss att fästa det begrepp, att de uttrycka det politiska rättstillstånd, som genom rikets grundlag blifvit af regering och folk antaget och stadgadt, samt således egentligen betyda detsamma; vi mena nemligen: det parlamentariska styrelse-såälter och den representativa samhålls-förfatiningen, såsom den nämnde tidningen kallar dem. Något hvar torde förundra sig öfver, hvartill denna hårdragna skilnad emellan dessa benämningar skall tjena: ty säkert fäste vi alla dervid ett så enkelt begrepp, att Svenska Tidningen lika gerna kunde i stället docera öfver det representativa styrelse-såttet och den parlamentariska statsförfattningen. Men från denna förundran kommer man snart till den upptäckten, att försöket med de nya definitionerna på de gamla ordbruken är ingenting mer eller mindre, än att söka inbilla oss, enfaldiga och godtrogne, konungske Svenskar, att vi skola för evigt afsäga oss all tanka på utbildandet af det slags representativa statsskick, som lemnar åt folket en allmännare rätt till sjelfstyrelse, genom valda ombud (representanter), för att nöja oss med det franska moderna, Napoleonska, som blott lemnar åt folket att i massa rösta med ja eller nej, på hvarje makteller thron-inkräktares frågor: 1:o Om man vill erkänna honom eller framkalla inbördes krig; samt 2:o Om man vill godkänna vissa vilkor, som lemna all makten i hans händer, eller låta sig inspärras i fängelser och landsförvisas? Betrakta vi nemligen de förklaringar, som dels i Svenska Tidningens redaktion, dels insändare i tidningen gifvit åt de ifrågavarande benämningarne, så blifver det klart, att meningen icke dermed kan vara annan, än att folkombuden (representanterna) i stället att ega beslutande rätt i t. ex. beskattning, eller kontroll ; a ——