Ad (III NI0114—110819. 2 Inrikes Nyheter. (ötheborg. Hr O. Andersson bjöd i går afton Götheborgs allmänhet på en pjes: Drottning Margaretas Noveller, historiskt skådespel i 5 akter af Scribe och Legouv, hvilken var af stort intresse. Vi hafva mer än en gång beundrat Scribes mästerskap, att på ett utomordentligt snillrikt sätt sammanväfva sina intriger, och göra sin handling oupphörligt rik på de mest pikanta scener, äfvensom hans lisliga, uddiga dialog och i allmänhet goda karaktersteckningar; men i få af hans pjeser hafva vi sett allt detta så fulländadt som här. Härtill kommer, att Drottning Margaretas Noveller har ett stort historiskt intresse, då man deri ser uppträda åtskilliga af de märkligaste historiska personer: kejsar Carl V, kon. Frans I af Frankrike, drottning Margareta m. fl. Tiden för handlingen är nemligen Frans I:s fångenskap i Madrid, efter det för honom olyckliga slaget vid Pavia. Utförandet af detta stora skådespel på härvarande scen och af hr Anderssons trupp, öfverträffade långt vår förväntan. Ingen sujett skämde bort sin rol, men flera, särdeles fruntimmerna, återgåfvo de lysande personligheterna, både till spel och kostymer (af hvilka de flesta voro högst briljanta) på ett tillfredsställande sätt. För vår del skulle vi således önska, om hr A. ville ännu en gång uppföra det ifrågavarande skådespelet på sin repertoir, och vi tro oss kunna med trygghet garantera att ingen skall ångra den afton han tillbragt på åskådandet deraf. I hr Bonniers bokhandel har man sedan någon tid tillbaka haft tillfälle att observera en glasmålning, verkställd af en ung målare, hr Drougge, hvilken målning väcker intresse genom de vackra ornamenter, som omgifva taflan, och den vackra kolorit, som utmärker detta liksom alla dylika arbeten. Det torde vara bekant att glasbränningskonsten, som rigtade medeltidens tempel med en del af deras skönaste prydnader, har en lång tid varit förgäten, till dess den på sednaste tider blifvit återuppfunnen och utvecklad till stor fullkomlighet. Den ifrågavarande taflan är ett prof på denna vackra konst, och då denna inom vårt land ännu lärer vara föga idkad, hafva vi ansett hr Drougge, som deråt lärer hafva egnat sig, förtjena all uppmuntran. För någon tid tillbaka infann sig hos Red. af denna tidning ett par medlemmar af härvarande skraddargesällskap, med begäran att få i tidningen införd en replik på några af oss gjorda anmärkningar till en föregående, i sin helhet intagen skrifvelse, undertecknad af 28 skräddargesäller. Denna replik innehöll åtskilligt i sak, hvilket vi gerna meddelat, för att få ytterligare diskutera ett ämne, som är af så stor vigt för en mängd medborgare; men den innehöll derjemte äfven åtskilliga otidigheter, rigtade dels mot redaktionen i allmänhet, dels mot en namngifven ledamot af densamma, hr S. A. Hedlund, hvilka vi så mycket mindre kunde intaga, som det helt och hållet strider mot vår tidnings tendens, att reproducera dylikt kram, mot hvem det vara må, oss sjelfva ej undantagna. Sedan vi derföre med största foglighet visat de herrar, som framburo den ifrågavarande repliken, både det orättvisa, ohöfviska och oanständiga i deras utfall, fordrade vi såsom ett villkor för artikelns intagande att alla dessa ohösligheter skulle bortrensas, hvarefter vi med nöje skulle intaga allt som var sagdt i sak. På denna billiga fordran svarades med mycken säkerhet, att man ej ville ingå i dylika underhandlingar, icke heller i några vidare räsonnemanger om saken, utan fordrade ett bestämdt svar, huruvida ej artikeln skulle blifva införd sådan den var. Härpå svarades ett lika bestämdt nej. Då derefter den icke oväntade hotelsen frambragtes, att den skulle komma in i en annan tidning (en hotelse, i parenthes sagdt, som man i afseende å oss, gerna kan bespara sig, emedan den ej på oss gör det minsta intryck) svarades att sådant kunde gerna ske, och att artikeln dessutom vore mest passande för Folkets Röst. — Svaret åter härpå blef: Så långt hafva vi ännu ej sjunkit, och underhandlingen slöts dermed att man prickade för de uttryck, som önskades ur artikeln borttagna, innan den kunde införas, hvarom de herrar, som disponerade skrifvelsen, sade sig skola med sina kamrater SAOära Emellertid afhäraag AHA OaAna cvar