Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1853, sida 1

sisken. Och detta skolen J göra sedan jag är död. Med dessa ord försvann han i en inre håla, der en ensam lampa brann och speglade sitt sken i de svarta marmorväggarne. och natten kom, men der de voro var det åndå klar dag, ty kronan på siskens hufvud strålade som solen, då han spränger himmelens täcke och lyser på Yamos spetsar. Men allt var tyst — och natten gick ilångsamma väkter och dagen kom och utanför hålan sken solen redan på gräsets sammetstäcke, som natten broderat med diamanter, salirer och rubiner. Då smög sig siskaren in i den heliges mörka rum; men gubben låg död på sitt läger och hade dödat sig sjelf sedan han hade sett Guds herrlighet. Och tyste gingo de dädan och hem till kojan. — Se så: gå i Guds namn, sade fiskaren och hans hustru till gossen, som med ögonen fulla af tårar blickade omkring sig på den lilla dalen och der vi vexte, enkla och anspråkslösa på den vilda marken. — Farväl fader och moder och farväl alla mina blommor, sade gossen och kysste far och mor och sprang bort till den blommande busken och kysste en nyutsprucken blomma.