Min första Trädgård. Fantasi af Alexis. (Forts. fr. N:o 27.) — Ja, Herre Gud! yttrade dagen derpå gumman, som bestått mig vatten. Herre Gud! inte ser den här eländige pinnen just ut till något; men jag bad baronen och han sade: ta skräpet, men låt krukan stå. Gumman hade med sig en gammal mjölkkruka utan öron, och i den flyttades jag ur den dyrbara krukan af porslin, som jag förut haft till min bostad. Man måste vänja sig vid allt, då man lefver i ett civiliseradt samhälle. I mitt hemland vexa mina bröder vilda, utan hyfsning, men fria i marken; men jag, som är fästad af menniskor och beror af dem, måste tåla vexling likasom de, rikedom och fattigdom, smek och glömska, utan att derför hvarken vara bättre eller sämre; ty allt beror ändå icke på krukorna, huru vigtiga de än vilja göra sig. Nu blef min plats i ett lågt fönster ute på söder. Men gumman vattnade mig och jag frodades åter. Hon var illa fattig, stackars gumma, och jag gjorde henne mycken nytta. Hon sålde myrten åt traktens brudar och jag