Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1853, sida 2

Konungens Bbesallningshafvandes I Cötheborgs och Bohus Län remärs-berättelse för åren 1847 —1850. (Forts. fr. N:o 27.) Under redogörelseåret 1850 hafva vid denna sjukvårds-anstalt blifvit vårdade 391 personer, deraf från föregående året qvarliggande 39 och under året intagne 352, och hafva af dessa under året såsom tillfrisknade utgått 332, aflidit 13 samt till följande året qvarlegat 13. Inrättningens utgifter under samma år stego inalles till 6211 rdr 42 sk. bankoFördeladt på underhållsdagarne visar beloppet en medelkostnad af 16 sk. 43 rst. för hvarje sjuk dagligen. Kurhusafgiften inom länet har under åren 1847—50 utgått, 3:ne år med 5 och ett år med 4 sk. af hvarje mantalsskrifven person. Det nya sjukhus, hvarom år 1847 beslut fattats, var vid 1850 års slut ej ännu fullbordadt. Vid Götheborgs hospital, hvars bestämmelse icke är uteslutande för detta län, vårdades under åren 1847—50 inalles 406 sinnessjuke, deraf 19 qvarliggande från år 1846 och under tiden intagne 93 (inberäknade 75 profkurs-patienter, af hvilka 36 blifvit inlöste). Under samma tid utskrefvos såsom friska 5l, sörbättrade 2 och obotade 9, hvaribland dock 32 profkurspatienter, och dogo 28. Vid 1850 års slut voro qvarliggande 82. Inrättningens utgifter uppgingo under berörde 4 år till 38,239 rdr 25 sk. 1 rst. eller i medeltal årligen till 9,559 rdr 42 sk. 314 rst. I förhållande till underhållsdagarnes antal, utgjorde medelkostnaden för hvarje sjuk dagligen 14 sk. 2 rst. och årligen 107 rdr 37 sk. 62 rst. Det inskränkta utrymmet af denna mer och mer anlitade inrättning medgifver icke en ändamålsenlig behandling af de sjuke, men till de väsendtliga förbättringar härvid, Som behofvet högt påkallar, hafva tillgångar hittills icke kunnat åstadkommas. Helsovården å landet har under ifrågavarande tidrymd fortfarande varit bestridd af 2:ne ordinarie och en extra provincial-läkare, den sistnämnde för Oroust och Tjörns fögderi. Försörjningen af de fattiga ar fortfarande blifvit bestridd af församlingarne dels genom de icke arbetsföras inrymmande i fattigstugor, der sådane funnits, men i annat fall genom deras försändande från gård till gård och dels genom bestämdt understöd åt så dane, som funnits äga förmåga att sjelfve något bidraga till sin bergning. I asseende å gåstgifveri-ordmäimngarne är någon förändring under ifrågavarande tidskiste ic ke skedd. Antalet af krogar och andra näringsställer är under sednare tid sålunda m inskadt, att de under år 1850 utgjorde å landet, inberäknad Götheborgs å landets grund belägna förstäder men utom gästgifverierne.a