Article Image
konsert, vid hvilken sångarne af uppmärksamhet för kejsarinnan uppträda i spansk drägt. Vigselakten kommer att bevistas af hela diplomatiska korpsen. Vigseln förrättas af erkebiskopen af Paris. Sjelfva bröllopsdagen begisva de nygifta sig till S:t Cloud och vända först följande Thorsdag tillbaka till Paris. Kejsarinnans hofstat är redan fullständigt ordnad. Den består af följande personer: furstinnan af Esslingen, öfverhofmästarinna; hertiginnan af Bassano, hedersdam; gresvinnan Gustave de Montohello, sru de Feray, vicomtesse LezayMarnesgia, baronessorna de Pierres och de Malaret och markisinnan Las-Marismas, hofdamer; senatorn, grefve Tascher de la Pagerie, öfverhofmästare; grefve Charles Tascher de la Pagerie, förste kammarherre och baron de Pierres Stallmåstare. Furstinnan af Esslingen är gift med marskalk Massenas son, som endast lefver för vetenskaperna och aldrig beklädt något embete, eller haft med hofvet att göra. Gresvinnan af Montebello är gilt med marskalk Lannes fjerde son, hvilken, såsom frivillig, deltog i polska frihetskriget och nu är brigadgeneral i franska armåen samt kejsarens adjutant. Fru de Ferays man är likaledes brigadgeneral. Fru de Feray är en dotter af marskalk Bugeaud. Baronessan de Pierres är dotter at en rik amerikanare, öfverste Thorn, och bekant som en förträfslig sångerska. Markisinnan Las-Marismas är dotter af engelska konsuln i Florens och gift med Alexander Aguado, hvars far var den bekanta bankiren Aguado, som var öfverste under det första kejsardömet och adjutant hos marskalk Soult. Då han blef tagen tillfånga af Engelsmännen och utstod förfärliga lidanden på fångskeppen, fattade han det hästigaste hat till England och bibehöll det tiil den grad, att då han senare blef en af de rikaste män i Europa, besökte han aldrig någon engelsk salong i Paris, och då hans son gifte sig med fröken Macdonald, vägrade han ständigt att se henne. De tvenne Tascher de la Pagerie äro af kejsarinnan Josefinas familj. Staden Paris har i anledning af kejsarens förmälning voterat en summa af 900,000 fr., hvaraf 600,000 till ett halsband af diamanter till kejsarinnan och de 300,000 till gåfvor åt nödlidande. Otaliga äro de berättelser, historier och anekdoter, som äro i svang rörande den nya kejsarinnans härkomst, slägt, karaktär o. s. v. Hon skall genom sitt enkla och taktsulla sätt att vara redan hafva omstämt många personer, som i början vore intagna emot henne. Så t. ex. berättar man, att prinsessan Mathilda, som ännu för elt par dagar sedan öppet uttalade sina betänkligheter emot giftermålet, nu förklarar, att hon genom den bekantskap hon gjort med kejsarinnans personlighet kommit till en annan öfvertygelse och skulle, om hon dertill utsågs, utan tvekan öfvertaga den rolen att bara kejsarinnans släp vid vigseln, en rol, som kejsar Napoleon I:s systrar vägrade åtaga sig. — Brudkladningen kostar 36,000 fr. För uppköp af de presenter, som skola utgöra morgongåsvan (la Corbeille) är anslagen I mill. fr. — Såsom ett karaktäristiskt drag af kejsarinnan berättas, att hon gör sig all möjlig möda, att få veta allt hvad som säges och skrifves om henne. — Kejsarinnans mor, grefvinnan Motijo, reser 10 dagar efter brölloppet till Spanien. — Följande utländska ministrar hafva redan gjort visit hos den kejserliga bruden: den spanske, engelske, neapolitanske, sardinske, toskanske, belgiske och holländske. Det har väckt uppseende att österrikiska sändebudet Hibner, äfvensom öfriga förnäma Österrikare, som uppehålla sig i Paris, sedan kejsarens tal till de stora statskorporationerna om sitt giftermål, icke visat sig i någon af de större salongerna och H. blott ett ögonblick varit synlig på den senaste stora hofbalen i Tuilerierna. Några antaga att orsaken dertill är erkehertig Rainers död, andra söka den i hvad som sagts i berörde tal om det österrikiska kejsarhuset, att det eftersträfvade en familjförbindelse med Napoleon 1. Hvad detta tal för öfrigt beträffar, vill man veta, att det, såsom det förekommer tryckt på regeringens föranstaltande, afviker på några ställen från den form, hvari det hölls muntligt. — Tyska pressen har icke upptagit detta tal gynnsamt. Den engelska deremot, både Times, Sun, Morning IIerald, Standard och Morning Post, har upptagit talet väl och yttrat sig bifallande om giftermålet.

3 februari 1853, sida 2

Thumbnail