Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1853, sida 1

nen. — Gudi lof, min lilla hustru tyckes kemta krafter, eller ser hon ej rätt frisk ut — på ena kinden? Testamentet upplästes och underskrefs al min fröken, hennes man och vittnena, som med många komplimenter och artiga uttryck öfver sriherrinnans oväntade friska utscender afträdde. Baronen gick igenom visitlistan. vänner hade gjort besök. — Men hvad är det här? frågade baronen, då han bland visitkorten fann ett sorgkort. — Verkligen högst komiskt. Pastors-adjunkten Edberg i en ålder af trettio åri — hm — Friherrinnans blick klarnade. — Hvad! sade hon, tag hit kortet, tag hit! — Ett högst opassande skämt, yttrade baronen. Får jag reda på hvem som lagt dit det, så kör jag den genast ur huset. — Ack ja, gör det, sade friherrinnan med ett skalkaktigt leende; gör det, käre Frans. , En mängd När baron gått, sade kammarpigan: Herre I Gud! det har visst friherrinnan sjelf gjort. — Jag? — Ja, friherrinnan har ofta under sin korta slummer stigit upp och gått i sömnen och ta