Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1853, sida 3

Article Image
Härvid skall ha tillgått på följande sätt: Nämnde dag vid middagstiden erhöll kommissarien Flygare underrättelse derom, att Becktråd anländt till orten och tidigt samma dag på morgonen tagit in hos sin svåger, arbetskarlen Andreas Jonsson i Galgkrogarne, hvarest han stämt möte med sin i Redbergslid boende hustru, som der skulle inträffa vid 7 tiden på aftonen. Flygare hade derföre, i sällskap med sin son, en 14 å 15 års gosse och öfverkonstapel Göthe i skymningen begifvit sig till granskapet af Jonssons bostad, sedan han genom utsända spioner blifvit förvissad om att Becktråds hustru anländt till stället. I afpidan på den emellan Flygare och angifvaren öfverenskomna signalen, uppchöllo sig alla tre i närheten af huset så dolde, att de icke kunde af någon derinne bemärkas. — Under tiden rekognoserades allt som oftast terrängen, dervid de fingo visshet om att Racktråd var inne i Jonssons bostad. — Efter en stunds förlopp kom angifvaren ut och, vid det han blef varse Flygare, yttrade sitt ogillande öfver att Flygare så oförsigtigt visade sig, påstående att Becktråd icke vore derinne och att planen kunde misslyckas om icke Flygare genast aflägsnade sig. Flygare, anande att nagot förräderi lag under dessa yttranden, lät icke lura sig deraf, men drog sig likväl för syn skull något tillbaka. Emellertid hade han tillsagt sin son, för hvilken han beskrifvit Becktråds utseende, att uppehålla sig i närheten af huset och derunder noga gifva akt på alla som pas serade ut från detsamma samt oförtöfvat underrätta Flygare om något misstänkt föreföll. En kort stund efter det gossen intagit sin post kom Becktråd med sin hustru, båda i samtal med hvarandra, ut från Jonssons bostad på vägen der de stannade. Genast gaf gossen, som på den erhållna beskrifningen igenkände Becktråd, detta tillkänna med ett utrop, här är han! och i detsamma rusade Flygare fram från sitt bakhåll, fattande tag uti armen på Becktråd. Denne, som så oförberedd såg sig igenkänd, ryckte sig väl lös från Flygare, men bann likväl icke sätta sig till motvärn, utan sökte endast med flykten rädda sig. Flygare gaf ögonblickligen signal, dervid Göthe hastade fram och fick äfven tag uti Becktråd, som likaledes lösgjorde sig från honom och var således för andra gången på väg att undkomma, men på ytterligare signal af Flygare kommo de i granskapet posterande poliskonstaplar till stället och vid det Becktråd skulle hoppa öfver landsvägsdiket, derunder han snafvade och föll, kastade sig såväl Göthe som de sist ankomne öfver honom, och sålunda lyckades fånga honom. När nu Becktrad icke längre såg någon möjlighet för sig att undkomma, tillkännagaf han, medan han ännu låg i diket, att han hade på sig en skarpladdad pistol med dubbla pipor, hvadan denne genast) fråntogs honom. — Derefter fördes han till kapten Petterssons straxt bredvid belägna bostad, hvarest en noggrann visitation anställdes å Becktråd och påträffades hos honom, förutom pistolen, en plånbok med inneliggande 277 r:dr 24 sk, r:gs i sedlar, en portmonnaie innehållande 34 st. Norrskt silfvermynt af åtskilliga valörer, ett silfverfickur med vidhängande kedja och nyckel af silsver, 4 st. nycklar och en pung med hagel samt krut i västfickorna. Härförutan uppgaf han att han gifvit sin hustru ett silsversickur, och att han qvarlemnat i Jonssons bostad ett paraply, en snusdosa och en tälgknif m. m., hvilket allt, jemte ett knyte, innehållande 20 st. större och mindre dyrkar, 4 st. rakknifvar. af hvilka sednare, en var försedd med namnteckningen M. Rudån samt ordet Lagom och årtalet 1822, inristadt på båda sidorna af bladet, der återfanns vid anställd visitation. Becktråd införpassades samma afton till länshäktet, derifrån han i går inställdes hos poliskammaren, för undergående af vidare förhör. Han var nu iklädd en bastant jernklädning och, utom den vanliga hedersvakten, eskorterad af en ofantlig menniskomassa. Becktråd fick först redogöra för sina lefnadsförhållanden, af hvilka hufvudsakligast inhemtades att han år 1849 blifvit dömd för 3:dje resan stöld till 8 par spö, uppenbar kyrkoplikt och 3 års fästningsarbete å Malmö och att han derifrån utkommen, straxt derefter blifvit häktad såsom misstänkt för åtskilliga inom Inlands Torpe härad begångna stölder, för hvika han varit under ransakning vid ortens domstol. Under asfvaktan på vidare ransakning vid rådusrätten i Wenersborg, för begången stöld i nämnde stad, hade han sutit häktad i härvarande länshäkte, då han derifrån d. 3 sistl. November beredde sig tillfälle att rymma. Sin frihetstid hade han, enligt egen uppgift, användt på bästa sätt, mest att besöka marknader, derå han idkat hästskojeri och hyarpå han sade sig hafva förtjent mycket penningar. Åtskilliga frågor af poliskammarens ordförande besvarade han i en raljant ton; så till exempel yttrade han sig på fråga, hvarmed han uppehållit sig under den tid han varit lös: ,nog sköter jag väl så om, när jag är ute, attjag icke just behöfver svälta ihjäl. Han förnekade att han olosligen åtkommit de penningar och öfriga saker som funnits hos honom vid gripandet, likasom han bestred, att han innehaft och vore ägare af dyrkarne och rakknifvarne, deremot påstod han sig vara rätte ägare af silfveruren, hvilka han dels köpt och dels tillbytt sig af för honom obekante personer. Under sitt vistande på fri fot hade han genomströfvat enjdel af Elfsborgsoch hela Bohuslän äfven hade han gjort en påhelsning i Fredrikshall i Norige, men derifsrån efter ett kort uppehåll återvändt. Ester slutadt förhör återförpassades Becktråd till länshäktet, och kommer han att nästa Thorsdag hos poliskammaren åter inställas, för att troligen då remitteras till Kongelfs rådhusrätt, att der undergå ransakning för en hos handl Leyon föröfvad stöld af en större summa penningar, hvarföre Becktråd är skäligen misstänkt. Denna lika djerfva, som för allmänna liva haäfs orinande är an i alla Ivellia 4 äkerheten farsa LU

2 februari 1853, sida 3

Thumbnail