let ) — må man gifva dem sådane; men må man afvanja dem från att förskaffa sig dem under diktade namn och genom åtgärder, som måhända för generationer komma att ställa sig hämmande i vägen för våra adlaste och högsta intressen. ! Men man torde föreställa sig, att det nu är slut med alla anspråk i den vägen, eller att några förevändningar till dylika byggnader icke J — vidare skola kunna utsinnas! — O, de skola erhållas till tusendet, lika goda som dem hrr chemici etc. haft att anföra! — Det gamla Nosocomium, till exempel, har utan tvifvel sina bräckligheter, likasom det chemiska professionshuset; det kan således vara skäl att ombygga detsamma; och då det obestridligen är både mera brukligt och af större vigt, att läkare konsultera hvarandra, än chemister och geologer m. fl., hvilka, enligt hr L. Svanbergs påstående, för sådan orsak, böra nödvändigt bo i samma hus, vore det största skäl i verlden att det nya sjukhuset så utvidgades, att hela den medicinska fakulteten kunde der bosätta sig. — Juridiken har väl ieke behof hvarken af ugnar eller anatomiesalar; man dissekerar sina corpora delicti äfven vid de minsta bord, och de instrumenter, som begagnas till hårklyfverier äfven af finare slag, fordra icke stort utrymme. Likväl kan icke nekas, att frågan om rätt och orätt alltför ofta är af den qvistiga beskaffenhet, att det vältarfvas två goda män, om icke tre, för att slita den; samt att en diskussion emellan samtlige hrr juris professorer, hvilken kunde öppnas och fortsättas hvad ögonblick som helst, skulle kunna vara både nyttig och behöflig, i synnerhet i en sådan stad som Upsala, der man af helt naturliga skäl lefver i den lyckligaste okunnighet om all juridisk praktik. — Med ett ord: vi behöfva icke frukta att anledningar skola saknas. Frågan är således blott den, om äfven regering och ständer skola fortgå på samma bana? Det är hos oss, som annars så gerna taga mönster från utländningen, en häfdvunnen sed, som vi gerna kunde utbyta emot främmande bruk i detta fall — den, att först afgöra en 1) Det har blifvit en jargon, att våra universitetslä rare äro särdeles illa aflönade; men detta kan blott sägas vara fallet i afseende på adjunkter och docenter (hvilkas lönevilkor likväl i sednare tider blifvit förbältrade). Hvad professorerna angår, äro de snarare högre än mindre aflönade, än dem bland våra — vare sig civila eller militära — embetsmän, med hvilka de närmast äro jemförlige, utom det att de förre hafva andra tillfällen (genom litterära arbeten eller lektioner) att förvärfva ökade inkomster, hvilka de sednare i allmänhet icke äga. En professorslön i Upsala uppgår, med tillhörande emolumenter, öfverhufvud taget, till 2000 rdr bko; men ett kollegii-råd i Stockholm har i allmänhet blott 1800 rdr s. m.; och vid militären äro lönerne för officerare af motsvarande rang, vida mindre. En jemförelse i samma afseende emellan våra professorer och andra sådane i främmande länder, kan svårliga blifva fullt exakt, dels i anseende till den olika lefnadskostnaden (hvilken t. ex. i Christiania är betydligt större än i Upsala) och dels i anseende till den långt mera vidsträckta och gagnande verksamhet, som universitetslärare i hufvudstäder (der större universiteter i utlandet alltid äro förlagde) utöfva, hvarföre sådane äfven både böra och kunna vara bättre aflönade; men man finner likväl t. ex. Köpenhamns professorer i allmänhet icke vara bättre aflönade, än dem i Upsala. Högsta professorslönen i Köpenhamn uppgår blott till 2,600 riksbanksdaler (3.466 rdr 32 sk. bko); men i Upsala gifver det bästa professoratet öfver 5,200 rdr bko. ; Lägsta professorslönerne äro vid båda universiteterne ungefär lika, nemligen i Upsala omkring 1,600 rdr bko och i Köpenhamn 1,200 rbdr; äfvenså äro, i medeltal, lönvilkoren mycket lika, nemligen på sednare stället 1,650 rbdr eller 2,200 rdr och i Upsala, såsom förut är nämndt, omkring 2000. — I Kiel äro lönerne ännu mindre än i Köpenhamn, nemligen från 800 till 2000 rbdr (1,067—2,667 rdr bko.) I sammanhang härmed, torde det icke vara ur vägen att anmärka, det lärarepersonalen vid Upsala universitet synes högre än som torde vara af behofvet påkalladt. Då t. ex. universitetet i Munchen har 76 lärare på (1847) 1471 studerande — eller 1 lärare för 19 åhörare —, Christiania 26 dito för (1851) 620 studenter (således 1 för 24) och Köpenhamn (1847) 44 lärare för omkring 1000 studerande (1 för 23), har Upsala icke mindre än 68 lärare för (1852) 926 studenter, eller 1 för 14 (13,6.) Sistnämnde antal studerande var dessutom ovanligt högt. Den vanliga proportionen emellan lärarnes och lärjungarnes antal vid denna akademi är såsom 1 till 13. Ä ——