——— ———— —— — — Unsdndt.) Tjenare Mollberg! — Hvar är din hatt 2 Den sista Börsbalen var en olycksdag för en mängd aktningsvärda mannspersoner, hvilka varit nog osförsigtiga att komma upp på balen med nya hattar. De funno sig i stor hast beröfvade dessa såväl för helsan som för belefvenheten så vigtiga plagg, och mer än en medborgare fick vandra barhufvad, i bästa fall skyddad af en mer eller mindre tjock florshufva, hem till sitt lugna tjall. En och annan ägde sinnesnärvaro nog att tillgripa någon annans hufvudbonad i st. f. sin egen förlorade, men äfven dessa hade anledning att vara mindre belåtna, då slumpen nästan alltid gjorde, att hvad de fingo voro sämre än hvad de förlorat. På detta sätt har ett frö till missnöje blifvit utsådt i vårt samhälle, hvilket ej bör få slå rot. Ins. föreslår ett medel till det ondas afhjelpande — det är, att alla personer, som mistat eller bortbytt eller fått två hattar, med ett ord, alla i denna hattförbistring inblandade, måtte på något öfverenskommet ställe samlas, I för att i godo, genom vänlig hattaftagning för hvarandra, uppgöra saken. Såsom rum och tid i detta fall föreslår ins. Börsens Cafs, i morgon Onsdag kl. 4 e. m. Det är att förmoda att den som återfår en ny hatt bjuder på kaffe. Götheborg den 1 Februari 1853. Hattvån. AA ———