Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1853, sida 2

KIETHFACS NNEICEUTERXGötheborg. Äfven i Örebro har man nu blifvit allvarligt betänkt på uppförande af boningshus åt den sattigare arbetarebesolkningen. Behofvet deraf har lange varit ganska tvingande, men har blifvit ännu större nu, då jernvågsarbetena begynt och samlat en mängd arbetare till staden. Man bör hoppas att den vackra tanken sÄledes skall snart nog gå i fullbordan. Onskligt vore att man i ännu flera städer än Orebro och de få städer, der något blifvit gjordt i denna väg, med fullt allvar ginge i författning om uppförande af dylika boningshus. De eländiga kyffen, i hvilka mången fattig arbetarefamilj nu måste uppehålla sig, verka icke blott fysiska lidanden, utan bidraga äfven, i ganska betydlig grad, till moraliskt förfall. Säkert finnes det mer än en husfader, som först af vantrefnaden i hemmet blifvit bragt att söka sin flygtiga fröjd utomhus och på krogen, till dess detta lif blifvit en vana, såsom nedtystat naturens röst, som bjuder honom att tänka på och vara hos de sina. Kanske skulle han ännu kunna räddas, och blifva ett skydd och en hjelp åt dessa öfvergifna, om blott en någorlunda snygg och varm bostad beredde honom möjlighet till ett vänligt och tresligt hem. Äfven den ordentligaste hustru finner sina ansträngningar, att hålla sitt hem snyggt och en smula behagligt, stranda, då hon måste se sig inhyst med kanske flera barn uti ett dåligt rum, hvilket hon dertill kanske nödgas dela med en eller flera andra familjer. Hon blir slutligen — och hvem vågar dömma henne derför? — modlös, likgiltig, försoffad och tager kanske äfven hon sin tillflygt till den uselhetens tröst, som gör eländet så mycket djupare. Och det slägte, som uppväxer, under sådane förhållanden, hurudant blir det? — Gå in i hvad sattigskola man behagar och se! Betrakta dessa ansigten, dessa blickar, dessa svaga hopkrympta gestalter — de tala ett mycket tydligt språk. Allt detta beror visserligen ej blott på de dåliga bostäderna, men vi våga påstå, att det gör det i en högst betydlig mån. Derföre finna vi få af den nyare tidens många bemödanden att verka för samhällets fattigare klasser mera verkligt praktiska och mera välgörande än uppförandet af sunda och snygga bostäder. Också har denna tanke slagit rot i nästan alla länder. I Paris hafva ansenliga, ehuru i förhållande till folkmängden ännu obetydliga byggnader till detta ändamål blifvit uppförda. I London hafva flera gator af dylika bostäder uppstått, och om de förslag, som i detta fall äro uppgjorda, kunna sättas i verket, skola hela stadsdelar, hvilka förut bestodo af osunda, eländiga qvarter, blifva förvandlade till nya, vackra, sunda bostäder för den fattigare befolkningen. Detkan eljest synas besynnerligt, att något sådant skall behöfva göras till en barmhertighets-, till en samhällssak, då den enskilta spekulationsandan här borde ha ett fält för sin verksamhet. Den fattige betalar nemligen sin bostad jemförelsevis mycket dyrare än de förmögne. — Vi tro ej att det gilves en stad i vårt land, der icke detta är förhållandet. Då emcliertid den enskilte kapitalisten ej finner sin räkning vid sådane förevag, och behofvet sålunda blir allt mer tvingande, så anse vi det vara en pligt af det allmänna att träda emellan med hjelp. Och alldrig kan det allmänna lemna en hjelp med mindre uppoffring och större följder. Man har redan här i Götheborg, likasom man äfven har på åtskilliga andra orter, en säker erfarenhet derå, att byggnader af ifrågavarande beskaslenhet lemna full ränta på anläggningssumman och t. o. m. tillåta en ganska god amortering af densamma. Det är således ingen risk att här uppträda såsom förlagsman, och vi beklaga rätt mycket, att de så rigtigt tänkta förslag, som, efter de nuvarande arbetarebostädernas i Haga fullbordande, väcktes om ytterligare uppförande af dylika bostäder, möttes af ett motstånd, som tillintetgjorde, detsamma. Vi begära icke att hvar man skall ställa sig i spetsen för, vi fordra ej ens absolut att han skall verksamt bi draga till en god sak; men hvad man kan fordra af dem som ej vilja sjelfva göra något godt, det är att de åtminstone skola låta bli att motarbeta detsamma. Det stora antal af sökande, som anmäla sig vid hvarje ledighet i de uppförda bostäderna, och den erfarenhet man för öfrigt lätt