Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1853, sida 2

Article Image
verslttetets Delågeltef I SIIIUDIHGCU, rata DRAdMdliga för vår andliga utveckling och hela vårt deraf beroende, nationella framskridande? (Forts.) Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. La Presse offentliggör fragmenter af flera bref från deporterade i Algier, i hvilka de bittert beklaga sig öfver sitt hårda öde, och gifva en förfärlig skildring öfver sina lidanden under det mördande klimatet. Många af de deporterade äro redan döde, andras hälsa är aldeles förstörd. Vid samma tillfälle säger Presse, att den på 4 månader icke erhållit någon underrättelse från Miot, den enda folkrepresentant, som efter den 2 December 1851 blifvit transporterad till Algier, och frågar: För hvilken handling, af hvilket motiv, i kraft af hvilken dom håller man hr Miot arresterad i Sebdou och beröfvar honom hans frihet i tretton månader? Hvilken domstol har dömt honom, hvilken advokat har försvarat honom? När döden rasar, så som den gör, så skulle pressen nedsätta sig sjelf om den fortfore att tiga. Vi skatta våra pligter högre än våra interessen, och vår tidning är icke allenast en privat egendom, som man kan förstöra, allmänheten har derjemte fordringar på densamma, hvilka den måste uppfylla. Vi vilja heldre blottställa oss för faran att blifva undertryckta, än för den skammen att svika vår pligt. Vårt blad, hvilket år 1848 var det enda, som vågade offentliggöra Louis Napoleons bref från London, och det första, som uppställde hans kandidatur vis-å-vis den allsmäktige Cavaignacs — vårt blad kan år 1853 icke visa sig fegt, när det gäller fransmän, hvilka icke mera än Louis Napoleon sörtjent landsflyktens straff, som han sjelf så gripande skildrat. TYSKLAND. Från Heidelberg skrifves under d. 13 Jan. Man sysselsätter sig härstädes allmänt med professor Gervinus nya arbete: Inledning till nittonde seklets historia, hvilket är uppfyldt af vigtiga historiska sanningar. Vår vän Gervinus har, såsom bekant är, länge varit en stor auktoritet för mängden af det moderata partiet, synnerligast vid universiteterna, hvarest efter 1848 både professorer och studenter i allmänhet hyllade Gotha partiets konstitutionella åsigter. Gervinus var i verkligheten chef för detta parti; ty Gagern hemtade sina ingifvelser från honom. I sitt nya ofvanberörda arbete har nu Gervinus, af leda för tendensen i det nu rådande systemet och inseende dess hopplöshet, uppträdt som en förklarad anhängare af den demokratiska republiken. Någon tid förut hade Gagern, enligt hvad det förtäljes, haft en sammankomst med sina vänner nära Heidelberg för att med dem öfverlägga om hvad man hade att göra under nuvarande förhållanden; och det var vid detta tillfälle, som Gervinus först yppade den förändring som föregått i hans åsigter. Gagern blef mycket ledsen. Visa mig, bad han sin vän, republikaner och jag tro på en republik! — Visa mig, svarade Guvinus, en monark, och jag vill tro på monarkien. — Ri vill förena er med Ruge och Mazzini, sade Gagern förebrående. Och ni har förenat er med Schwarzenberg, Manteulfel och Nesselrode genmälte Gervinus. Brytningen var fullständig; och i sin Inledning till nittonde århundradets historia har Gervinus aflagt sin nya trosbekännelse. Polisen har naturligtvis kastat sig öfver denna bok och åtalat dess författare, såsom den der sökt väcka hat emot furstarne och öppet förordat en republikansk revolution. Följden häraf har blifvit, att en hvar söker att få läsa boken. Den är äfven högligen förtjent af uppmärksamhet, och kommer allt att utöfva ett betydligt inflytande på frihetsidernas utveckling i Tyskland. I detta land finnes en väldig massa revolutionära brännämnen, hvilka någon sådan händelse som denna en dag kommer att sätta i låga. Det bör nämnas att Gervinus i Tyskland åtnjuter nära nog fullt ut så stort anseende som vår oförgätlige Geyer på sin tid här i Sverige, och den tyske författarens och tänkarens öppna anslutning till republikanismen torde alltså så betraktas som en tilldragelse af stor vigt och betydelse. Gervinus, som i vetenskapliga systen företaI git en resa till Berlin, har under den 14 blif

1 februari 1853, sida 2

Thumbnail