Ty om man icke kan neka, att universitetet har en högre bestämmelse, än att blott vara en skola eller ett examensinstitut, att dess egentliga ändamål är att utgöra en högre kulturanstalt, der vetenskaperne icke blott idkas, utan äfven göras fruktbårande för lifvet, och att det derjemte har till sin uppgift att åt staten uppfostra tänkande, intilligenta medborgare, med håg och förmåga att i ädel riktning sortsätta samhällets utvecklingsarbete; så måste man väl medgifva att universitetet icke uppfyller sin bestämmelse i en stad, der den egentliga, akademiska undervisningen nedsjunkit till en död formalism — en leda för lärare så väl som lärjungar; der ynglingarne, pinade af en till det otroliga uppstegrad lexläsning, endast genom moraliskt våld, nemligen examenstvånget, kunna qvarhållas vid akademien två a tre år, till dess de hunnit inlära vederbörande professorers kollegier och tentamenssätt; der universitetet, med alla sina lärde, sina samlingar och institutioner således icke är i tillfälle att utöfva något varaktigt och förädlande inflytande på den bildade ungdomen, ännu mindre på den stora allmänheten, från hvilken detsamma är helt och hållet afskildt, och der sjelfva lärarne nedtryckas af ett uppdrag, som för staten icke bär något relativt gagn och för dem sjelsve