Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1853, sida 3

Article Image
pumpas, utan steg ända upp under däcket. Besätiningen och tre man, som under föregående afton utkommit på fartyget, nödgades nu ständigt hålla siuppe på däck, der de allt jemt öfversköljdes af vågorna, och genom stormen hade fartygets pätar blifvit lösgejorda och drifvit upp på land. Längre fram på da gen omkring middagen blef det redlösa folket ändtligen räddadt från den hotande faran och på ett sätt, som lika mycket ådagalade rådighet och beslutsamhet hos dem, hvilka ledde företaget, som sjelfuppoffring och mod hos de personer, som, med egen lifsfara, från undergång räddade nödställda medmenniskor. Hr Consul Hammar, som dagen förut begirvit sig till etället åtsöljd af lotsen B. P. Lindström från Halmstad och hr Borgmästaren Ingemarsson från Laholm vidtogo från stranden, der en stor folkmassa samlat sig, nödiga anordninger för tillfället. F räån fartyget utsändes till land en tunna, hvaruti ett tåg var inlagdt, hvilket fästades vid tunnan, så att densamma, genom både till fartyget och land utgående tåg, kunde föras både fram och äter. I stället för tunnan anbringades nu från fartyget tvenne vattenfat, hvarpå först tvenne man af besättningen och tvenne svenska kustboar med möda kommo till stranden. Derefter räddades på samma sätt en man af besättningen och en till fartyget förut utkommen kustroddare Palm; den sednare likväl nära liflös. Kaptenen och öfriga 5 man af besättningen vågade nu ej, vid den tilltagande stormen, försöka den äfventyrliga färden, och sammanslogos derföre spilrorna af fartygets sönderslagna landdrifna båtar. På dessa begåfvo sig till fartyget tre oförskräckta män, nemligen ofyannämnde lotsen Lindström och kustroddarne Brodd från Mellby och Påhl Esbjörnsson från Snapbarp, hvilka lyckades med egen stor lifsfara föra till land Kaptenen och den återstående besättningen. Lotsen Lindström är till utseendet en af dessa handfasta, resliga karlar, som helst önska att sjelfve deltaga i farorna och han har redan förut flera gånger gjort sig känd för beslutsamhet och mod vid räddningsföretag här på kusten. Den sjelfuppoffring, som han vid detta tillfälle visat, gör honom utan tvifvel förtjent af den uppmuntran och utmärkelse, hvartill han af vederbörande myndighet troligen blifver anmäld. Äfven bör anmärkas, att kustbon Brodd förut på de flytande faten blifvit räddad från fartyget, och nu åter på den bräckliga farkosten begaf sig dit. Fartyget sjönk allt mer och mer; dock har bergningen af inventarier och den mycket skadade vattendruckna sockerlasten med sortgång bedrifvits, och en stor del deraf på båtar redan blifvit införd till Halmstad. WISBY. Det hemska skeppsbrottet och borrningsmålet af den 4 Aug. 1851. Äf såväl Gottlands Södra Häradsrätt som af Kgl. Svea Hofrätt hade i nämnda ömkansvärda brottmål invecklade skepparen Joh. Henr. Klintberg och hemmansegaren Lars Joh. Lyberg blisvit dömde att genom hallshuggning lif mista; — tulluppsyningsmannen Carl Abr. Munthe, vid häradsrätten fälld till böter, hade af Hofrätten blifvit dömd att icke allenast böta 33 rdr 16 sk. bko, utan ock att varda förlustig förtroendet att i Tullverkets tjenst qvarstå; de af Munthe för brottets förtigande af Klintberg uppburna 100 r:dr r:gs hade af Hofrätten förklarats förbrutna till de fattige i Westergarns församling; — och hvad beträssade ett par andra i målet tilltalade personer, hade, ehuru emot den ene af dem förekommit besvärande omständigheter och liknelser dertill, att han varit medvetande om fartygets uppsätliga sättande på grund och borrande, Hofrätten båda ifrån ansvar befriat; — de i målet väckta ersättningspåståenden om 19,388 rdr 28 sk. bko skulle utgå af Klintbergs och Lybergs tillgångar, så långt dessa räcka; o. s. v.; men uti detta Hofrättens utslag hade Klintberg, Lyberg och Munthe sökt ändring, hvarjemte de, i fall utslaget skulle finnas lagligen grundadt, anhållit, Klintberg och Lyberg att af nåd erhålla förskoning från dödsstraffet, samt Munthe att af nåd få i Tullverkets tjenst qvarstå. Kongl. Maj:t har d. 23 sistl. November funnit Hofrättens utslag, beträffande Klintberg, Lyberg, m. sl., vara lagligen grundadt; men hvad beträffar Munthe, har Kgl. Maj:t pröfvat rättvist ändra Hofrättens utslag på det sätt, att Munthe skall straffas med ett års arbete å fästning samt varda förlustig förtroendet i Tullverkets tjenst qvarstå; de af Munthe uppburna 100 rdr tillfalla Westergarns fattiga; de nämnda ersättningsfrågorna gillas; o. s. v. dock har Kgl. Maj:t velat, i anseende till förekommande bevekande omständigheter, af nåd förskona Klintberg och Lyberg från dödsstraffet, och tillåtit, att de, hvar för sig, med 28 dyngs fängelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt och 10 års arbete å fästning må sitt brott omgälla; deremot har Kgl. Maj:t icke funnit anledning att Munthe någon nåd förunna. I brottet likaledes invecklade styrmannen J. N. Sandelin är såväl af Häradsrätten dömd att lifvet mista, men har hos Kgl. Maj:t sökt nåd, å hvilken ansökan särskilt utslag ännu afvaktas; och hufvudmannen i den olycksdigra händelsen, fartygets redare J. W. Ahlberg, hade ur häktet rymt och från landet afvikit, innan hans dödsdom föll vid Häradsrätten, hvadan om honom i Hofrättens och i Kgl. Maj:ts utslag icke varit fråga. nn nonan ne mn (Insåndt.)

31 januari 1853, sida 3

Thumbnail