Styckegods. En Potsdamer-vilde. Vid en af de sednaste saktningarna, hvilka föreföllo emellan en del af garnisonen i Patnam och de vilda stammarna i det inre af Java, och som var högst mördande, råkade en sårad holländsk soldat (Brandenburgare till börden) i vildarnes händer. Vane att genast döda alla sina fångar, skulle vildarne också icke hafva gjort något undantag med den stackars Brandenburgaren, som redan trodde sin sista stund vara kommen, då stammens höfding, en kolossal vilde med tatueradt ansigte, nalkades honom med lystad klubba. Men hvem kan föreställa sig soldatens förvåning, då höfdingen plötsligt sänkte klubban och på ett välbekant språk tilltalade honom: Men Böhnemann, hur i Herrans namn har du kommit hit? hur står det till i Potsdam? o.s.v. Hösdingen, en s. d. preussisk desertör, hade låtit varsva sig till soldat på Java, men matt på de i holländsk tjenst undsångna pryglen, hade han slytt till den vilda stam, hvars hösding han genom sin herkuliska vaxt och sitt manhastiga utseende blifvit.