Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1853, sida 3

Mot sin sullväxta son, hvilken uppförde sig högst exemplariskt, hade han länge visat en motvilja, hvartill han sjelf icke kunde uppgifva orsaken. I den sednaste tiden hade hans elaka lynne blifvit nästan odrägligt; han ville icke se någon menniska, och hans son försökte förgälves att få tillträde till honom. En dag klappade sonen länge på gubbens stängda kammardörr; ändtligen öppnade denne, men befallte honom med grofva ord att aflägsna sig. Sonen försäkrade att en vigtig sak tvingade honom att samtala med sadren. Gå åt h—e! ropade gubben ursinnig; men plötsligt blef han åter lugn och sade hånleende: Du måste således nödvändigt tala med mig? Nå väl, gå ned på gården; der skall jag emottaga dig. Den vid gubbens besynnerligheter vanda sonen gick då ned på gården, och hade spatserat der fram och tillbaka i fem minuter, då plötsligt en tung kropp föll ned framför honom. Med fasa igenkände han i det framför honom liggande liket sin fader, som kastat sig ned genom sitt sängkammarefönster. På bordet i nämnda rum fann man 100 francs och ett papper, hvarpå var skrifvet, att dessa penningar skulle användas till en middag för dem, som följde honom till grafven. Gubben hade tyvärr sörjt för, att hans hat skulle följa denne äfven efter hans död; han hade nemligen tre dagar före sjelfmordet öfverlemnat hela sin förmögenhet till ett lifförsäkringssällskap, emot en lifstidsrenta, och sonen är nu aldeles medellös. En lotterihistoria. Vid en af det spanska stats-lotteriets sednaste dragningar fingo 8 fattiga Savoyarder, hvilka i Barcelona dresvo stöfvelputsare-handtverket, den högsta vinsten, 40,000 piaster (omkring 144,000 rdr rs). Underrättelsen härom träffade den ene af dem, just då han höll på att putsa stöflorna på en herre. Lugnt fortsatte han sitt arbete, emottog derför 2 quartos (omkring 2 styfver), hvarefter han uppsökte sina öfriga kamrater, för att meddela dem den glada underrättelsen. Under vägen mötte honom en f. d. tjenstemans fattiga enka, som under sina välmående dagar gifvit den fattiga Savoyarden mycket arbete och en gång, då han var sjuk, emottagit och vårdat honom i sitt hus. Savoyarden ropade henne och förkunnade henne med glad min slutet på hennes lidanden. Derester rådgjorde han med sina kamrater huru hans välgörarinnas nöd skulle ashjelpas, och föreslog dem att gemensamt gifva enkan 10,000 piaster (omkring 36,000 rdr rgs). Utan tvekan gingo alla in på detta förslag, begåfvo sig derefter till en kyrka, för att tacka Gud för sin lycka. De åtta Savoyarderna delade nu de återstående 30,000 piastrarna sins emellan och afreste med ångbåt öfver Marseille till sin hemort. EEEEEEEEE—