Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1853, sida 3

— —w — —— — — —L LV med hvad mera, som erfordrades för dennes eftersäv ande, hvarefter Sven genast skulle komma hem ti: Dahllöf med besked. Någon stund derefter ankom oc Sven till Esset och meddelade Dahllöf underrättels om Löfs klädsel; att han ämnade sig till trakten a Borås för att från ett gömställe hämta penningar, eme-f dan kamraten Nätt, då han greps i Uddevalla, innehaft större delen af deras gemensamma kassa. Efter dessa erhållna underrättelser begaf Dahllöf sig genast i väg att gripa Löf och medtog Sven Andersson. Komne till Åsaka gästgifvaregård tidigt Måndags morgon, förnam Dahllöf att en häst under natten blifvit stulen i Bryggum och att samma häst återkommit löosgående till Åsaka. Dahllöf förmodade nu, att Löf skaffat sig fort med den stulna hästen, hvilket ock egde sin rigtighet, ehuru Löf på Kobergsskogen blifvit skrämd af en flock ungdom, som kom från dans, hvadan Löf här släppte hästen och gick sjelf in åt skogen. Klockan 9 Måndags förmiddag ankom Dahllöf till Sollebrunns gästgifvaregård, hvarest han erfor det en så beskaffad klädd karl, som den han sökte, gått förbi på landsvägen vid 6-tiden samma dags morgon. Vetande att Wassenius samma dag, under färd från Wenersborg till Alingsås, skulle ankomma med en angtransport, deribland andra sångar, Löss syster och fästmö befunno sig, samt anande att Löf under dagen skulle någonstädes hälla sig dold, beslutade Dahllöf att på Sollebrunn invänta Wassenius, för hvilken, då denne med transporten ankom, Dahllöf, utan att visa sig för fångarne, omtalade sitt förehafvande, samt bad Wassenius under vägen till Östadkulle af qvinnorna utforska hvarest Löf plägar hålla sig undangömd, hvarefter resan fortsattes till Östadkulle, IÅ mil nära Alingsås. Vid en korsväg invid förenämde gästgifvaregård anställde Dahllöf, sedan det blifvit mörkt måndagsaftonen, vakt och spände en lina tvers öfver vägen; men som linan var till hinder för vägfarande, blef densamma borttagen och Sven Andersson utställdes såsom vakt. Under tiden lät Dahllöf påsätta sig fängsel och, enär Wassenius icke under vägen kunnat erhålla de önskade upplysningarne, ingick fängslad i det rum der fängarne förvarades, samt efter slerehanda samspråk med desse, hvarunder han omtalade sig dels känna och dels hafva deltagit uti de af Nätt och Löf begångna stölder, jemte förespeglande till Löfs syster att han snart ämnade rymma och taga henne med sig, erhöll af denna tydliga anvisningar hvarest Löf blifver på denna väg emottagen och gömd, då rop hördes från vägen, der Sven Andersson som bäst bytte slag med Löf, hvilken på eftermidnatten kom marscherande fram der han var väntad. Hastigt blef Sven undsatt, hvilken, då han tillsade den ankommande att han var igenkänd, erhöll flera slag med en såkallad mankiller; men som Sven icke heller var sen att begagna en medhafd blypiska, måste Löf bita i gräset och blef sålunda sångad. Löf medhade dessutom en skarpladdad pistol samt 15 rdr i sedlar och några rdr i silfver. Vid gripandet försökte Löf att, medelst löfte om penningar, komma fri, men sådant lyckades honom icke: och hade han kommit till sin och Nätts gemensamma skattkammare, så är det troligt att han derefter fått I hjelp för att, om möjligt, frigöra sin stallbroder. Det är emedlertid ganska lyckligt att dessa för allmänna säkerheten högst vådliga personer, nemligen Nätt och Löf, åter äro förvarade inom lås och bom, hvarur de troligen icke komma utan säker bevakning. Man kan emedlertid icke undgå att beundra Dahllöfs oegennyttiga verksamhet, fintlighet och nit vid Löfs eftersättande och fasttagande, emedan han, så långt från sitt cget tjenstgöringsdistrikt, icke hade skyldighet att färdas efter Löf, och hvarföre han icke heller kan anses vara ersatt med den ringa summa, som, i vanligt sall, är beviljad för en rymmares ertappande. (W. T.) uZU — EEEÄEÄEÄEÄEÄEÖÖE