Article Image
SLA —4—44 11747444 14 MMMM SC .I öfrigt fästade Wilsons, som naturligtvis sjelfva spelade med, barnens uppmärksamhet derpå, att de icke borde betrakta cricket-leken endast som en lek, utan såsom ett medel att stärka kroppen, skärpa blicken, röra sig med lätthet och behag samt behandla andra med höslighet. Cricketspelet blef också ett medel att motverka de skadliga följderna af nattarbetet; ty under denna verksamma tid blefvo barnen delade i två afdelningar, af hvilka den ena måste arbeta om natten. Nar de i dagbrackningen, slöa och utmattade af sitt-arbetet och fabriksbullret, lemnade fabriken, lekte de en timmes tid på de gröna platsen och fingo derigenom en sundare sömn. Det utomordentligt goda förhållande, som uppstod emellan förmännen, äldre och yngre arbetare, det hjertliga samlif, de förde vid arbete, undervisning och lek, ledde de förstnämnde att försöka större sällskapliga sammankomster, thesällskaper. I början gick det litet tungt och generadt till; men Wilsons förstodo att göra saken lockande, och redan vid tredje sammankomsten märkte man, att barnen sammansparat penningar till nya kläder, och nu vågade Wilson säga, att de uppförde sig som gentlemän, huru mycket än detta ord, begagnadt om arbetare, skorrar i engelska öron. — Vid dessa sammankomster utverkades, att åtskilliga farliga nöjen, såsom besök vid marknaderna (fairs) i Grenwich och Camberwell upphörde, hvad fabriken beträffade. Derpå följde om sommaren, då fabriken under den varma tiden icke kunde arbeta, landtliga utflygter. Fredagen den 16 Juli 1852 voro de alla af biskopen i Winchester inbjudna till ett besök i hans sommarresidens. Hans döttrar höllo bön med flickorna; men der anställdes också lekar, andra nöjen och en gästfri anrättning i gröngräset. Emellertid fann J. P. Wilson något obilligt deri, att man beständigt ville hålla barn till ett fabriksarbete, som de endast tillfälligt eller dertill tvingade af nöden valt, och förenade derför med underyisningen en handtverksskola, der de gossar, som hade lust, kunde få lära sig skomakareeller skräddare-professionen, och flickorna att sy och sticka. Emedan fabriken behöfver en stor mängd tunnor och fat, och man till deras förfårdigande nödgats använda tunnbindare, hvilka, genom sin täta beröring med bryggerier och vinhandlare, vanligtvis voro förfallna till dryckenskap, så beslöt han att drisva anstaltens tunnbinderi med frivilliga lärlingar från fabriken. Tunnbinderiect i London: är ett skrå, hvari ingen kan blifva upptagen utan att hafva gått i lära; men såsom född friborgare (freeman) i City, begagnade sig Wilson af det med denna födelse förbundna privilegium, anlade sjelf ett tunnbinderi och lät barnen gå i lära i sitt namn, så att de efter lärotidens slut äro privilegierade tunnbindare. — Alla dessa verkstäder äro anlagda i hvalsven under jernbanan, som begränsar fabriken i söder. Ångvagnarne rulla fram öfver de arbetande barnens hufvuden. Att allting lyckades såväl för Wilson, tillskrifver han sjelf till en stor del den omständigheten, att fabriken är i London. Ty der äro icke många fabriker, och det är jämnsörelsevis lätt att undandraga arbetarne dåliga exempel utifrån. Det gör dylika resormer så svåra, t. ex. i Vorkshires sabriker, att dessa äro så talrika och ligga så tätt invid hvarandra, och att hvarje moralisk förbättring i något enskildt etablissement förlöjligas och motarbetas af den djupt fördersvade besolkningen i de andra. Så mycken valsignelserik verksamhet kunde naturligtvis, ehuru tyst och obemärkt den sörsiggått, icke sörblifva en hemlighet för aktieägarne (400 till antalet). Dessa nedsatte en komit6, för att skaffa sig kännedom om hvad som skett, och efter en noggrann undersökning voterade sällskapet för Wilson sin tacksägelse och ersättning för alla hans utgifter, hvarjemte sällskapet åtog sig att anslå 1,200 sterling årligen till underhållande af det som han skapat. Wilson har sedermera emottagit ersättningen, men, som man kunde vänta af honom, gjort den till en fond för skolans utvidgning. Vi hafva nu sett huru hvarje man gjort sin pligt och kanske litet mera ändå, och då vi nu följa vår vägvisare in i fabriken äro vi TR fr Fr VE Fn a Fann

29 januari 1853, sida 2

Thumbnail