Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1853, sida 1

saken, och snart voro de 30 stycken. De insågo nu, att de måste hafva en viss ordning och disciplin i sina astonskolor, och valde bland sig sjelfva en bestyrelse-komitk. Bröderne Wilson sunno detta sesfgovernment af fria barn-arbetare så naturligt, att de, utan att tilltvinga sig den ringaste myndighet, blott gjorde tjenst såsom lärare i skolan — och betalte alla omkostnaderna. Snart måste rummet utvidgas. Elevernas antal hade i början af år 1848 stigit till mera än 100, och en gammal vind inreddes på Wilsons bekostnad till skola; ty det var ju en privat sak, som icke angick aktieägarne. Utgisterna härför gingo till 172 sterling, af hvilka 57 inbetaltes till aktieägarnes kassa såsom ersättning för materialier och arbetslöner. Men nu insågo barnen, att de icke kunde styra sig sjelfva, det var allt för kinkigt att hålla ordning i en skola, der undervisningen så ofta afbröts af arbete och der skillnaden emellan äldre och yngre gossar gjorde en systematisk indelning nödvändig. Sedan en generalförsamling funnit sig rådoch maktlös, öfverlemnade den hela myndigheten till J. P. Wilson, som också emottog och utöfvade den, men vid alla påföljande förändringar, vid alla bestämmelser angående undervisningstiden 0. d. först sammankallade sitt parlament och rättade sig efter majoritetens beslut. Emellertid hade flickorna börjat något dylikt och kommit till aldeles lika resultat, och från den stunden erhöll hela fabriken, hvad dess befolknings moraliska och intellektuella bildning beträffar, en aldeles ny lyftning, ehuru förenad med mycket stora utgifter för J. P. Wilson. Under loppet af 4 år använde han af sin enskilda förmögenhet 4,000 sterling på de 600 barnens uppfostran (han har sjelf 1,000 sterl. i årligt gage). Utom dagoch afton-, flickoch gosse-cirklar i många klasser, hvilka blefvo väl försedda med lärare och organiserade med afseende på fabrikens arbetstid, inrättade han en stor sal med en orgel, der hymner och psalmer afsjöngos morgon och afton, och hvarigenom öfvergången skedde till religionsundervisningen, dock så, att den största varsamhet iakttogs att icke något sekt-väsende fick herrska. De äldre arbetarne lockades dit af sångöfningarna och började att samla sig hvarje morgon för att sjunga en af den anglikanska kyrkans vackra psalmer. Detta ledde derhän, att de inom sig bildade ett framåtskridnings-sällskap, som höll sammankomster och skaffade sig föredrag. Inom sjelfva fabriken träffades af bröderna Wilson den anstalt, att de gifta qvinnorna och flickorna arbetade i särskilda rum, ty enligt J. P. Wilsons yttrande äro de förra ofta temmeligen frispråkiga och de gifta qvinnornas sammanvaro med de ogifta är en af orsakerna till det förderf, som herrskar i Yorkshires fabriker. Hvarje qvinna, hvars uppförande väckte förargelse, afskedades. Ett i grannskapet boende fruntimmer inrättade sitt hus till mottagande i kost och logis af fabrikens saderoch moderlösa flickor. Det är ett mycket nätt hus inom en liten trädgård, med glänsande fönster, hvita gardiner och blommor i fönsterna. Emellertid kom koleran och anställde stora förödelser i qvarteren Lambeth och Battersea, der fabrikens fleste arbetare bo. Wilsons vände sig då till en läkare för att erhålla medel att förekomma sjukdomen, och han ordinerade kroppsrörelse i fria luften. De beslöto då att låta barnen spela cricket. Detta är en slags långboll, som fordrar styrka och vighet, och är ett af Engelsmännens nationalnöjen. Man får ofta i engelska tidningar läsa cricket-utmaningar från sällskaper och skolor; stridsdomare utnämnas och de vunna points antecknas och offentliggöras; på de stora gröna platserna i södra delen af London ser man om sommaren matches, tällande partier, och i vårdshusen hänga porträtter af de berömdaste cricket-hjeltar vid sidan af de namnkunnigaste jockeyer och kapplöpare. Wilson skaffade sig nu af en privat man tillåtelse att begagna en stor grön plan, icke långt från fabriken. Hvarje mans hjerta tycktes uppvärmas för oss, säger J. P. Wilson i sin report, när vi bådo om någon ynnest eller hjelp för barnen. Dessa hade varit så vårdslösade eller så tidigt öfverlemnade åt arbetet för sitt lifsuppehälle, att de icke kände denna national-lek, utan först måste inhemta den af ordentliga lärare. Men de gjorde hastiga framsteg och utmanade snart de äldre arbetarne, hvilka också ville vara med. Under den tid koleran rasade, böriade eriekef laban