Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1853, sida 2

—— — — — ———— ror, som inblanda alla själens dolda krafter, hela hemligheten af dess gudomliga uppenbarelser och tillkommande utveckling till väl eller ve, tycktes hafva dröjt i hans själ, hafva eldat hans tankar, hafva brottats med hans makt och gåfvo åt hans sätt den brinnande andakt, som nästan tillhörde en annan verld; under det hans utomordentliga blekhet och en dallring i rösten, härledd af kroppslig svaghet, gaf åt hans starka själsansträngning ett djupt intresse. Det tycktes som om en varelse så nära förbunden med en annan verld icke länge skulle dröja i denna. Då gudstjensten var slutad, skingrades församlingen, med utseende af folk som snarare hafva kdnnt än hört, och all den kritik som följde, liknade den som gamle kyrkovärden Harts, en reslig, klok man, yttrade — hvilken dröjde ett ögonblick vid kyrkporten, vände sig om och betraktade med ovanlig rörelse den unge predikanten: — Han är en välsignad Guds varelse! sade han, i det tårarne kommo honom i ögonen; jag har inte på den dag jag minns varit så nära himmelen som i dag. Han är en riktig Guds utkorade — det är min tanka om honom. (Forts.) iiii E