Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1853, sida 1

vidt jag vet, måste han nödvändigt gå ned i trädgården och se på Onkel Tims förundransvärda kålhusvuden och sedan spatserade han rundt ikring Maisfältet, stadnande hvarann minut och seende upp med uttryck af sin stora belåtenhet, som om han aldrig i sitt lif sett sådan Mais; och sedan undersökte han Onkel Tims savoritäppeltrad med förundransvärdt intresse. — Nå, utbrast han och lutade sig emot staketet midt emot, hvad för slags äppelträd är väl detta? — bet är rosenhäger eller något dylikt, sade Onkel Tim. — Uvar fick ni det ifrån? Aldrig såg jag sådana äpplen förr; sade vår hjelte med ögonen alltjemt fästade på trädet. Onkel Tim plockade upp en eller par ogrässtjelkar och kastade dem öfver gärdesgården för att visa att han icke det minsta brydde sig om saken, och gick sedan och ställde sig bredvid Jacob. — ÄInte är det något märkvärdigt alls, så sade han. I detsamma kom Grace för att säga till det aftonmåltiden var färdig. Då de väl sutto vid bordet var det förvånande att se med hvilken fullkomlig och leende säkerhet vår hjelte fortfor att tilltala Onkel Tim. Det hjelper ofta betydligt att få folk att tycka om oss, om vi