Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1853, sida 3

— AAA — — — Styckegods. Grefve de Raousset EOUIDDORS äfventyr. Ur tidningen Constitutionels följetong låna vi följande pikanta skildring om grefve RaoussetBoulbon och hans äfventyr i Sonora), sluten ur Amfåde Achards penna: Grefve Raousset-Boulbon är en ung man af emellan trettio och trettiotre år. Han tillhör en god och gammal familj i södra Frankrike, hvarest Provences bönder och Avignons bärare äga märken af hans herkuliska styrka. Då han kom till mognare ålder, fann han sig vara ägare till en förmögenhet af trettio till fyratio tusen francs årlig inkomst, hvilken han förslösade på ett kungligt sätt, såväl kapital som renta. I Afrika, dit han begaf sig, dels för att slass, dels för att blifva nybyggare, blef han marskalk Bugeauds gäst och vän, samt gjorde med honom tre eller fyra fälttåg med utmärkelse. Då Fehruari-revolutionen utbröt föll han på den idten att inställa sig såsom en kandidat till nationalförsamlingen. Atföljd af en vän, uppviglade han provinsen Venaissin, blandade sig bland alla grupper och höll tal i alla klubbar. I likhet med många sydlänningar hade han ett varmt, lysande och lifligt föredrag, och hans tal, hvilka alla höllos ex tempore, gjorde ett djupt intryck på massan. I de republikanska krogarna, dem tidens politiska ande föranlät honom att besöka, gaf han vigt åt sitt ifriga tal meddelst ett förfärligt knytnäfsslag i bordet, så att det flög i stycken, eller ock ryekte han ett stycke ur marmorkaminen och slungade det i golfvet för att afbryta en diskussion. Dessa kraftyttringar ökade hos folket hans anseende såsom vältalare. Om de ock högaktade Demosthenes, så beundrade de Ajax. Avignons bärare — detta förfärliga slägte — kallade honom aldrig annat än herr grefven, eller herr grefve prushufvud. För dem fanns endast en grefve i hela provinsen — grefve de Raousset-Boulbon — just liksom det vid Ludvig XIV:s tid icke fanns mera än en kung i Europa. Revolutionen gick sin gäng, och grefve de Raousset-Boulbon begaf sig till Calisornien. I Calisornien är det endast rikt solk som gör lycka, eller nästan på samma sätt som i London eller Paris. Hr de Raousset-Boulbon erfor snart sanningen häraf, men han förlorade ej modet för en sådan obetydlighet. Han hade styrt sin kosa till Amerika mindre för att söka lycka än äfventyr. Först blef han fiskare och jägare, samt sålde sin fisk och sitt villbråd; sedermera reste han omkring såsom oxhandlare, och denna sysselsättning förde honom till länder, hvilka voro okända för Calisorniens öfriga innebyggare. Från Californien begaf han sig till Mexico. Vid tiden för hans ankomst dit, härjades provinsen Sonora af Alpaca-Indianerna, hvilka ostraffadt begingo alla slags valdsamheter och grymheter. Grefve de Raousset-Boulbon presenterade sig sjelf för den mexikanska regeringen och erbjöd sig att befria Sonora från rvvuskiunen, hyilkänu härjade det. Mexikanska regeringen var nära att omfamna honom af förtjusning. — Jag är Fransman, sade hr de Raousset-Boulbon, jag känner landet och förstår Mig på krig, och jag ansvarar för allt. — Godt, sade regeringen, vi skola ställa en armfde af 10,000 man till ert förfogande. — Stor tack, sade hr de Raousset-Boulbon, men behåll er armåe, det går endast för sig på mitt eget sätt. Gif mig några gevär och två hundra tusen francs, och öfverlemna resten åt mig. Han erhöll den begärda summan, atervände till Sonora, organiserade en trupp Fransmän, beslutsamt folk liksom han sjelf, och lyckades att drifva bort Indianerna. Köpmännen i landet, förtjusta öfver sin försvarares framgångar emot en hop skurkar, hvilka så länge varit herrar öfver provinsen, skickade subsidier till hr de Raousset-Boulbon ) En af de nordligaste provinserna i Mexico, på östra sidan om Californiska viken.