Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1853, sida 2

—— ————— ———— — ——— lycklig och det var mindre underligt, då man betänker hvart han amnade sig, att han i närvarande fall kände sig dubbelt hänryckt. Han skyndade gladt framåt, än hoppande öfver en gärdesgård till höger, för att se efter om regnet hade svällt upp rud-dammen, än till venster för att se om herr . . . s vattenmeloner voro mogna — ty Jacob hade alltid sin blick med såväl på grannarnes angelägenheter som sina egna. På detta sätt fortsatte han sin väg tilldess han kom till det spetsiga staket, som utmärkte början af Onkel Tims ägor. Här stadnade han för att öfverlägga. I detsamma kommo några stycken får spatserandes och började också fundera på en gärdesgårdsstör som stod på vippen att falla. Nu begynnte Jacob äfven betrakta fåren. Nå väl, sade han, då han märkte hur baggen försigtigt kröp in genom hålet, -in med er — det är just hvad jag vill; och sedan han väntat en stund för att förvissa sig om, det hela sällskapet tycktes följa samma väg, sprang han med all fart upp till byggningen, slängde upp grinden och stadnade helt andtruten vid porten. — vonkel Tim, det är en fyra, fem får i er trädgård. Onkel Tim tappade både slipsten och lia. — Jag skall nog köra ut dem jag, sade vår