gång från embetet eller tjensten må träda i verkställighet, så vida de icke sjelfva, deröfver hörde, förklara sig önska, att den dessförinnan må för sig Bå; b) att räntetagarne för upphörandet af deras hittills åtnjutna options-rätt till ränte-och tionde-anslagens utsordrande in natura, och af rättigheten att af räntegifvarne uppbära sorsellön, då lösen med penningar eger rum, hållas skadeslöse på det sätt, att de af statsverket årligen erhålla ersättning för sistn. afgift till samma belopp, hvartill den för närvarande af dem tilgodonjutes; c) att alla räntegifvares nuvarande rättighet, att uppsäga räntorna och tionden till leverering innatura må, så snart den i mom. litt. a omförmälda förändring träder i verkställighet, inskränkas endast till spanmål och till de år, då markegången är lägre än det till grund för persedel-skatternas lösande bestämda medelpriset, med skyldighet likväl för räntegifvarne, att vid spanmåls-Jeverering in natura, erlägga skilnaden emellan spanmålens värde efter årets markegång och det högre medelpriset; d) att i de fall då,i afseende å den kronan icke behållna spanmål, räntegifvarne åstunda begagna sig af förenämnde uppsägningsrättighet, men räntetagaren icke vill spanmålen emottaga, densamma, jemte hvad som enligt förestående moment bör i kontant erläggas, må, lika med kronans behållna spanmål, efter behörig uppsägning, få aslemnas till kronans uppbördsmän, för att till statsverket ingå, emot det att lösen för spanmålen, ester medelpriset, af statsverket till vederbörande räntetagare utbetalas; börande den räntegifvarne tillhörande sorslings-skyldighetj af tiondespanmål, jemväl i afseende å afradseller räntespanmål dem åligga. Deräst hvad Kongl. Maj:t nu föreslagit vinner Rikets Ständ. bifall, kommer statsverket att för forsellönens godtgörande vidkännas en ärlig utgift, som enligt den af komitterade uppgjorda beräkning skulle utgöra omkring 60,000 rdr årligen; men då, under de första åren efter förändringens vidtagande och innan alla löntagarne på densamma ingått, ersättningen på långt när icke kan komma att utgå till berörde, förslagsvis beräknade summa, torde något särskilt anslag å stat nu icke behöfva anvisas, utan föreslår Kongl. Maj:t, att fullmäktige i Riksgälds-kontoret må erhålla föreskrift, att vid de årliga liqvider mellan statsoch riksgälds-verken, godtgöra statskontoret det belopp, som enligt den afslutade Rikshufvudboken blifvit af sistnämnde verk i ersättning för ifrågavarande sorsellön förskottsvis utgifvet.