Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1853, sida 1

EE —7—7— sedan han subblat i sin sicka, drog han fram en ljusstake, som han lemnade Grace. — Der har du din ljusstake. — Men pappa, jag sade jag behösde två. — Nå, kan du inte vara nöjd med en 2 — Nej, det kan jag inte; jag måste hafva två — ÄNå väl, se här har du den andra då, och här en liten knythalsduk att sätta kring halsen på dig. Sedan han sagt detta, stängde han dörren och skyndade ut med största fart. Ungefär på detta sätt gick det vanligen till i det bruna huset. Sedan vi nu dröjt så länge på vägen, måste vi fortsätta vår egentliga berättelse. Jacob tyckte att Grace var en präktig flicka, och hvad Miss Grace tänkte om Master Jacob hade kanske aldrig blifvit utveckladt, om hon icke varit tvungen att stå på hans sida emot Onkel Tim. Ty från den stund då hela Nevbury började med en mun berömma Master Jacob, stålsatte Onkel Tim sig mot honom, af den lofvärda fruktan att följa mängdens exempel. Han gjorde sig det derför till en samvetssak, att motsäga stadigt allt som sades till Jacobs fördel, hvilket han hade så mycket oftare tillfälle att göra, som Jacob stod i hög gunst hos Tante Sally.