ditt eller fru datt — ty Jacob förstod väl värdera dem som magten hafva, och visste ställa sig in hos de gamla damerna. Vi svara icke för Jacobs öfriga kurtiser, de voro otaliga och mångahanda, ty han ägde just ett af dessa eldsangda hjertan, som blifva kära i hvarenda fruntimmersskepnad de se, och om det icke gått lika fort öfver, så veta vi sannerligen ej hvad som blifvit af honom. Men slutligen kom han i en varaktigare fångenskap och det var hög tid på att han det skulle. — Sedan vi nu ägnat så mycket rum åt vår hjeltes förhärligande, är det skäl att äfven göra något för vår hjeltinna. UItbedjande oss derför våra läsares uppmärksamhet, vilja vi göra ett eller par utkast, som skola hjelpa honom att vinna ett klart begrepp äfven om henne. Ser du det bruna huset derborta, med dess breda tak, som nästan släpar i marken på ena sidan, och med ett stort soltak öfver en balkong, som skjuter fram öfver porten? Du måste ofta hafva märkt det; du har visst sett dess höga skorstenar höja sig mot den klara aftonhimmelen eller observerat huru dunbäddar och bolstrar tittat ut genom kammarfönstren någon stilla sommarmorgon. Påminner du dig ej grinden, som svängdes upp medelst en kedja och en stor sten? Eller skasserifönstret med sitt gallerverk af små bruna spånor,