2— !O . iiiiii—— kKunde man alltså snarare vara benägen att söka grunderna för den skedda upplösningen i andra sammanstötande förhållanden, så äro dock dessa för oss obekanta och vi skulle aldraminst här tillåta oss att yttra någon förmodan. Deremot känna vi oss uppmanade att med få ord yttra oss om vår egen ställning. Vi, som här undertecknat våra namn, utgöra, som man vet, icke något parti; vi hafva icke slutit oss omkring någon ledare, icke ställt våra röster till någons förfogande; vi hafva i mången sak röstat emot hvarandra, emedan det varit vår lag att stå på riksdagen, i fäderneslandets tjenst och i folkets åsyn, såsom frie och sjelfständige män. Vi hafva underkastat oss den kungliga kungörelsen af den 28 Januari förledne år och vi äro alltså villige att understödja regeringen i genomförandet af den deri uppstälda uppgift: införandet af en gemensam författning, hvilken ensamt är i stånd att åstadkomma någon bindande sammanhållning emellan de starkt åtskiljda delarne. Men vi hafva icke kunnat låta hvilka som helst af ministerens fordringar vara lagstiftande för oss, — alraminst på en riksdag, hvarest frågor skulle afgöras, som blifva af oberäknelig betydelse för fäderneslandets framtid, för Danmarks politiska och nationella sjelsstandighet. Starkare än någonsin påtrugar den tanken sig, att hvarje riksdagsman bär sin andel af ansvaret, som han icke får skjuta öfver på de styrande. Vi lemna den plats, till hvilken medborgares förtroende har kallat oss, med det medvetande, att vi hafva sfrafvat att vara, efter grundlagens ord, riksdagsmän, endast bundna genom sin öfvertygelse. Blott på detta sätt) tro vi, att danske män handla i kungens anda, hvilken har gilvit sitt folk en fri författning, och i folkets anda, hvilket skall erkänna att till och med den sriaste författning nedsjunker till ett såsangligt och sedeförderfligt lekverk, om icke en i sanning fri samverkan eger rum emellan regering och folk. Köpenhamn den 14 Januari 1853. Bland de 50 underskrifterna återfinner man sådana mäns namn som: Clausen (professor och s. d. minister), Kayser (professor), grefve Knuth, Orla Lehmann, biskop Monrad, kammarherre Rosenärn, kaptenlöjtnant Tuxen o. s. v. Fädrelandet söker visa, att thingets upplösning var ett betänkligt och tadelvärdt steg, samt att ministeren genom detta steg öfverraskat folket riksdagen och — sig sjelf. Under den 14 har utkommit ett kungligt bref, som påbjuder att de nya valen till folkthinget skola äga rum den 26 nästkommande Februari. En anonym har tillställt skandinaviska sällskapets bestyrelse 100 rbd., såsom bidrag till resandet af en minnesstod på Dyppelberg. PORTUGAL. Lissabon den 6 Januari. Riksdagen öppnades den 2 genom ministrarne, emedan drottningen var derifrån förhindrad genom en förkylning, som hon ådragit sig. Förste ministern, hertigen af Saldanha, uppläste vid tillfället ett tal, som endast innehåller en enda paragraf af vigt och iden meddelas att ett sällskap erhållit en provisorisk oktroy å byggan— — I