Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1853, sida 3

Unföres på begäran.) Elak dröm. (Efter Heine.) En munter pilt jag var på nytt i drömmen; Den täcka landtgård låg vid bergets rand, Och nedanför på ängen utmed strömmen, Der sprang jag med Ottilia hand i hand. Hur väl den lilla formad är! Hur skina Dess blåa ögon ljuft och himlarent! Hon står så fast på fötterna, de fina, En bild af sirlighet med kraft förent. Dess röst så innerligt och trofast klingar, Man tror sig skåda in i själens grund; Så klokt och vettigt. hvad till tals hon bringar, — Liksom en rosenknopp är hennes mun. Ej kärleksyrsel mitt förstånd bedrager, Jag glöder icke af passionens brand; Dock underbar en känsla mig betager, Med hemlig bäfvan kysser jag dess hand. Jag tror, alt jag omsider bröt en lilja Och henne gaf; och högt jag talte nu: . Gift dig med mig och blif min fru Ottilia, Att jag må lycklig bli och from som Du. Hvad svar fick friaren? — Ack fåfäng fråga; Ty plötsligt vaknade jag upp och var Igen en sjuk, som, tärd af hopplös plåga, Sein månget är på sjukbädd legat har. D. T. dG.