Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1853, sida 2

Utrikes Nyheter. DANMARK. Resultaterna af den 1851, till gränsernas reglering emellan Holstein och Slesvig nedsatta kommissionens arbete, ha nu blifvit synliga-i en tryckt skrift, af hvilken inhemtas att de danska kommissarierne antaga Eidern och den s. k. slesvigholsteinska kanalen till gräns, hvaremot de tyska vilja hafva Holsteinska gebitet utvidgadt i nordvest och äfven diträkna ön Fehmern. INGLAND. London den 12 Januari. Tidningarne sysselsätta sig mycket med gissningar om den större eller mindre likstammigheten inom den nya styrelsen, beträffande uppfyllandet af de löften, som blifvit gifna om reformer i snart sagdt alla riktningar. Men parlamentet kommer icke åter tillsammans förr än om en månad, och till dess är ingenting särdeles märkligt politiskt nytt att förvänta från England. Man sortsar imellertid att med intresse följa valet i Oxford, hvilket senast stod sålunda, att hr Gladstone hade 888 och hans rival hr Perceval 774 röster. I South-Wiltshire har hr Sidney Herbert, i Haddingtonshire hr Charteris och i irländska landskapet Cavan statssekreteraren för Irland, sir John Young, alla 3 utan oppsition blifvit ätervalda. I det tal, som hr Sidney Herbert höll till sina valmän, förklarade han sig för det vidare fortgåendet på frihandelns bana, för en parlamentsreform (hvarom dock, till följe af sakens genomgripande beskaffenhet, ministeren måste lemnas tid att noga öfverlägga), för folkundervisningens utveckling, såsom det bästa medel att betrygga lugnet och ordningen i landet, slutligen för fördragsamhet och fullkomlig religionsfrihet. Times har en utförlig berättelse om förloppet af franska kejsardömets erkännande och de dermed i sammanhang stående angelägenheter. Redan i November, då senaten var sysselsatt med förberedelserna till sakernas nya ordning, öfverlade de 4 andra stormakterna med hvarandra beträffande det förfarande de borde iakttaga, så att, under det Frankrikes oafhängighet respekterades, Europas lugn tryggades genom ett förnyadt erkännande af de bestående fördragen. Utan några svårigheter tillvägabragtes en fullkomlig öfverensstämmelse i åsigterna rörande alla väsentliga punkter. Makterna blefvo ense om att erkänna det nya kejsardömet, ehuru de icke tillerkände detsamma några ärftliga anspråk; äfven förbigingo de med tystnad, den af Louis Napoleon antagna besynnerliga beteckningen (Napoleon III. Rörande det rent formella i erkännandet träffades icke någon öfverenskommelse, utan lemnades åt hvarje hofs bruk och smak att det sjelf bestämma. Å Englands sida hade erkännandet skett genast och i den form, hvaraf drottningen begagnar sig, då hon vänder sig till andra suveräner. Utom den emellan England och de östra makterna träffade öfverenskommelse, hade imellertid en ytterligare intimare dylik ägt rum emellan dessa 3:ne senare makter af det innehåll, att de gemensamt eller alls icke skulle erkänna den nya kejsaren och att, om formen i enderas erkännande skulle vålla något bråk, de andre då skulle vänta med sitt erkännande. De mindre tyska makterna hade följt Österrike och Preussen, liksom dessa Ryssland, ehuru de på förhand visste, att förnämsta svårigheten skulle komma från S:t Petersburg, enär kejsar Nikolaus bestämdt vägrat att i de nya kreditiverna