Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1853, sida 1

das, hvars skorem jordens nationer icke äro värdiga att upplösa. Nu kan du tro, att efter denna heroiska början skall jag hafva något riktigt praktigt att berätta, men det är ej fallet, det är blott en liten inledande flägt af patriotism, en sådan som ibland susar förbi hvarje själ, bärande på sina vingar minnen af allt hvad vi älskat och hållit af i vårt barndomsland, och skulle någon af folket på andra sidan bergen tycka detta vara skryt, så låt dem blott inbilla sig det vara sagdt om Gamla Kentuck eller någon annan del af den verld der de råkat bli födda, och de skola finna det ganska förnuftigt. Men det är tid på att begynna vår berättelse. Såg du någonsin den lilla byn Newbury i Nya England? Jag vågar säga, att du aldrig gjorde det, ty det är ett af dessa ställen, som ligga så urvagen att ingen någonsin kommer dit, utan att hafva något der att uträtta; en liten grön däld inkilad lik ett fågelbo, mellan ett halft dussin höga kullar, som utestängde både blåst och främlingar, så att den lilla platsen var så fullkomligt sui generis, som om det icke funnits någon annan i verlden. Dess innebyggare voro alla af den vördnadsvärda gamla, stadiga familjen, som sätta sin ära uti att vara födda, uppfostrade, gifta, döda och begraf