— —— — En Episod från Studenträrden till Kristiania, Midsommardagarne 1852, af S. Å. Hedlund. (Forts. fr. N:o 11.) — Behåll dessa vissnade blommor, hr Backlund! Jag är viss på att de ej tillfalla någon ovärdig. Om ni upplöser dem, skall ni finna hvilken mening de äga. Falks läppar kunde ej återhålla ett sakta, sörebrående, sorgset: Julia! och han sänkte sitt hufvud djupt, under det Backlund tvekande, oviss hvad han skulle tänka, upplöste buketten och fann deri ett litet sammanveckladt papper, på hvilket han läste följande ord: Den biomma, som kastas bland hopen, Kan vånskap betyda, ej mer. Ty vet, att hvad kärleken gifver, Från hjerta till hjerta den ger. Backlund funderade ett ögonblick, men tog