Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1853, sida 1

kerhet kanna ifrån hvilket sönster den kommit, och om du har mod skall gifvarinnan ännu denna dag afgöra hvilken af oss skall aga den. — Förträfsligt! återtog Backlund. Du har alltså ej ännu förlorat modet? Nåval, jag är genast färdig att följa dig, men vi måste skynda oss för att hinna till ? , den herrlige, lille, vänlige D som bjudit oss, att åka med honom till Kolsaas. Falk ringde på en klocksträng och bad den i ögonbiicket derpå intradande betjenten, att höra efter om fröken Julia var klädd och fråga henne om de båda svenska gästerna skulle få göra henne ett morgonbesök i hennes rum. Elter en stund erhölls besked, att herrarne voro välkomna. — Hvad vill detta säga? frågade Backlund. Vi skulle ju besöka den som gifvit oss huketten? — Följ med bara! Du skall snart få se saken afgjord. Julias yttre rum vette, såsom vi känna, utåt Östergaden. Det var ett jjust, smakfullt möbleradt, obeskrisligt tresligt Vserelse, der man i den minsta småsak sann spår af ordningssinne, smak och en ren känsla för det sköna. Det utgör ett onämnbart, outsägligt behag, blott att inträda i ett sådant rum, hvar